tisdag 21 februari 2012

Upp och ner i nöjesbranchen

Igår skrev jag ett inlägg (som aldrig publicerades) om vilken bra dag det hade varit. Med guldsamling på förmiddagen, barn som var överens nästan hela dagen och en hel massa mys.
När jag kom hem hade jag en hel massa energi. Åh så härligt det var! Och vilken härligt jobb jag har!

Idag var det precis raka motsatsen. Allt har gått snett mest från början till slut. Från utflykt till mat, vilor, lek och pyssel. Inte snett som i att det varit kaos och fullständigt överstyr utan snett som i att det har krävts väldigt mycket energi för att ha någon form av ordning, glada barn och trevligt lekklimat.
Väldigt mycket energi.

Men så blir klockan halv fem och jag får vandra hemåt och vinkar till barn i fönstret och det är fortfarande ljust och lite sol ute. Jag går längs ån och knäpper ett par kort och tycker att det är så härligt det här att ljuset kommer åter.
Hemma väntar kattdamerna. Möter mig i dörren.
Kylskåpet håller 16 grader varmt trots att sambon ringt om det. Igen. Och jag slänger de sista kylvarorna och ringer sambon som slutar jobba en halvtimme senare än jag och bestämmer att semlan allt får ätas på café istället.
Det går förstås också bra!
Mysigt.

2 kommentarer:

  1. Det låter som ett kämpigt arbete mellan varven och man funderar över hur kvinnor orka arbeta med detta i kanske trettiofem, fyrtio år?

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Jag är JÄTTEimponerad över de som jobbar med detta i hela sitt liv! Verkligen verkligen!
    Det är ju inte så att det bara är jag som får anstränga mig. Och inte heller bara jag som är lätt energitömd efter en sådan här dag.
    Men så ska man också komma ihåg att som förskolan ser ut idag har ännu ingen arbetat i trettiofem fyrtio år. Jag pratade ju för ett par månad sedan med en pensionerad dagisfröken och hon sa att förskolan som den ser ut idag inte kan jämföras med hur den varit. Med stora barngrupper, egen läroplan och helt andra krav på verksamheten än vad som funnits tidigare (fast jag är inte mindre imponerad för det ;)
    Och så ska det ju tilläggas att långt ifrån alla dagar är så här och att alla guldstunder verkligen inte får glömmas. Och på många sätt är det ju en förmån att få tillbringa så mycket tid med barnen när föräldrarna måste jobba!

    SvaraRadera