onsdag 15 februari 2012

Det står på stjärnorna...

Ja, jag förstår ju att det inte är någon höjdare att läsa om förskolan här varje dag, men nu är det ju som så att det är där jag tillbringar dagarna. Alldeles särskilt en sådan här dag med långt pass.
Och det är onekligen upp och ner, det här yrket. Som de flesta yrken.
Jag tycker att:
-det är för stora barngrupper
-det är för långa dagar i barngrupp=väääldigt intensivt
-och det skulle kunna få vara lite bättre betalt efter 3,5 års studier
Men...
Det finns många guldstunder att leva på.
Många!
Och det ger energi ska jag säga. Så mycket att jag nästan gjorde hoppsasteg i förmiddags efter vår samling. Efter första samlingen var jag verkligen färdig att ge upp, gå hem och dra täcket över huvudet. Eller sätta mig på en stol och gråta en skvätt.
Jag gjorde inget dera, men jag var totalt slut efter den där dagen.
Sedan har det bara gått bättre och bättre (peppar peppar) och idag har våra goa fyraåringar varit en sammansvetsad grupp. Som var så engagerade i samlingen att de inte ville sluta. Och vi har sjungit och räknat bokstäver och pratat om värdegrunden. Och så har barnen fått säga hur man ska vara mot varandra på förskolan. Och det gjorde de, med besked! Och diskuterade med varandra! Och jag som är fröken skrev på stjärnorna som de sedan fick klistra upp.
Nu sitter den i hallen med lite plats för fler stjärnor ifall de kommer på mer saker.
Och dessa stjärnor har de påmint varandra om hela dagen.
"Det står faktiskt på stjärnorna att..." :)

Det där har jag levt på hela dagen. Till och med genom en ovanligt kaotisk påklädning av ytterkläder på eftermiddagen.

Javisst ja, vi har ju fått en del snö också. Och det ger med energi! Verkligen.
Och sol har det dessutom varit!

8 kommentarer:

  1. Härligt med en fröken som brinner för sitt arbete!
    Kram
    Yvonne

    SvaraRadera
  2. Men nu är det ju så att jag älskar att läsa om dina dagar på dagis! För mig är det helt nytt. En ny värld.

    Du får gärna berättar hur mycket och ofta du vill om din vardag!

    SvaraRadera
  3. Yvonne; Jag vet faktiskt inte om man kan säga att jag brinner för det här arbetet. Däremot är jag som nyutexaminerad förstås en smula inspirerad att göra saker. Alldeles särskilt med kollegor som är öppna för allt och också ger inspiration :)

    Elisabet; Då vet jag att jag har en läsare i allafall;) Det är liksom rätt nytt för mig också. De här bundna arbetdagarna och all sekretess. Att vara ridinstruktör var verkligen en helt annan typ av yrke och studentlivet var ju också ett liv för sig :)

    SvaraRadera
  4. Jag tycker jättemycket om att läsa om dina dagar på dagis! Spännande att få veta vad man gör på olika arbetsplatser ju! Man får ju nästan aldrig inblick i något annat yrke än ens eget.
    Så fortsätt gärna att berätta!!! Tycker jag jättemycket om!

    SvaraRadera
  5. Ja och jag är ju också jätteintresserad! Fortsätt skriva om förskolan! :)

    SvaraRadera
  6. Här i Vaplan/Jämtland finns också en intresserad läsare.

    SvaraRadera
  7. Inte ska du väl be om ursäkt för att du är så härligt inspirerad i ditt arbete! Toppen tycker jag. Dagens stjärnhimmel var ju jättebra!
    Sån't har vi väl inte för mycket av i den kalla vardagen. HOppas att din fina känsla för ungarna och jobbet håller i sig mååååååååååååååånga år!

    SvaraRadera
  8. Till er alla; Om ni bara visste hur mycket värt det är med er respons när inspirationen tryter!
    Tack :)

    Kattalena; Nä, det är sant, man vet egentligen inte mycket om andra jobb....

    Maria; Det är så svårt att skriva lagom och rätt. Och det finns så mycket man skulle vilja berätta men som man inte får eller borde skriva om så här.

    Gunnar; Vad himla roligt!

    Lisette; Just den där stjärnhimlen är jag väldans stolt över. Ja, kanske inte så mycket himlen i sig som barnen som gjorde den :)

    SvaraRadera