fredag 6 januari 2012

Det här med genus och löner

Elisabet har idag skrivit om genustänk, och jag tycker att det var lite kul eftersom vi hade en diskussion om just det här hemma alldeles väldigt nyligen. Jag är ingen genustänk människa. Verkligen inte. Jag tänker aldrig på det viset och alldeles uppriktigt kan jag inte säga att jag någonsin märker av några skillnader heller.
På universitetets kursutvärderingar får man fylla i om de har lyckats med genusaspekten. Ja, en jämn fördelning på föreläsare och sådär. Jag utgår (naivt?) från att den bäst lämpade, alternativt den de har fått tag på, föreläser... eller är seminarieledare.

Även när det gäller förskolan ska det finnas en genusmedvetenhet. Jag har, uppriktigt sagt, haft svårt att förstå det där. Barn är väl barn? De leker med det de är intresserade av. Och det gäller att se dem allihop oavsett kön... eller?

Här hemma tänker vi inte heller så. Det är alltid jag som tvättar, eftersom jag envisas med att boka in tvättstugan klockan sju på lördagsmorgnar. Det är oftast jag som städar eftersom det är jag som ser, och störs av, att det är stökigt/dammigt. Det är oftast sambon som lagar maten eftersom... han är hungrigare än jag ;) (jag kan utan problem leva på mackor) Jag rensar avloppen när det behövs, eftersom jag absolut faktiskt inte har något emot det. Och sambon fixar oftast bilen, mest för att vara snäll tror jag.

Ja hur som helst, det är inte direkt något genustänk här inte.
Och jag har alltid haft kvinnliga arbetskamrater och chefer och således inte heller i jobbet märkt av några skillnader.

Men så halkade jag ändå in på genusspåret för ett par veckor sedan.
Sambon och jag har båda fått kommunala jobb på varsin förskola.
Vi har exakt samma utbildning.
Skillnaden är att jag har något fler högskolepoäng samt tidigare erfarenhet från förskola.
Han har ingen tidigare erfarenhet från förskola. Alls.

Och vem som får högst lön?
Ja det är inte jag.

Tro nu inte att jag är avundsjuk eller missundsam. Nä, det är inte alls vad det handlar om, pengarna går ju oavsett till oss. Däremot tycker jag att det är lite intressant. Och för första gången någonsin tänker jag på det här med genus.
Ja det var alltså apropå Elisabets inlägg jag åter kom att tänka på detta.
Så nu vet ni.

4 kommentarer:

  1. Ja, sånt är ju helt galet och det hoppas jag att du förstår att jag också tycker!

    Han kanske inte ens var särskilt duktig på att förhandla, utan bara fick det av sig själv?

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Jadå, det var bara att jag kom att tänka på det när jag läste där. Jag har ju heller aldrig tänkt i något genusperspektiv tidigare, men nu blev det så uppenbart. Och jag tror i och för sig att han skulle vara rätt duktig på att förhandla, men det behövdes inte den här gången. Och jag tycker snarare att det är intressant än retligt.

    SvaraRadera
  3. Mmmn, jag tror att när man väl börja tänka på det, så finns det mycket mer att ha synpunkter på. Att sambon fick högre lön har såklart att göra med att han är "bristvara" i förskolans och i skolans värld, men det vore intressant att se era resp. löneutvecklingar.
    Annars är väl jag en person som i första hand ser människan inte kvinnan eller mannen.

    SvaraRadera
  4. Lena; Ja, vi får väl se hur det blir. Å andra sidan var det nu det var mest jämförbart. Sedan beror det ju lite på vad vi bidrar med/åstadkommer inom yrket. Jag ser nog också människan och funderar sällan (aldrig) i genus.

    SvaraRadera