lördag 5 november 2011

På kyrkogården

På eftermiddagen for vi till Linde. Fika och prat vid köksbordet. Och sedan åkte vi till Minneslunden där sambons mamma ligger.
Kyrkogården den här kvällen på året är magisk, och den här minneslunden är den vackraste jag vet.
Vi satte ett gravljus vid en sten och sköt ut tre värmeljus på vattnet i den lilla dammen. Ett slocknade genast, men de två andra lyste så fint.

Så innerligt gärna hade jag velat träffa denna kvinna, som gick bort ett år innan jag träffade sambon. Jag har sett så många bilder och hört så mycket om henne att det nästan känns som om vi någon gång mötts ett par ögonblick. Det har vi inte. Men jag är alldeles säker på att det var en klok, varm, omtänksam och jordnära människa (som var en baddare på att steka pannkakor och brodera ;).

Jag passar på, där i minneslunden, att skänka en tanke till de som ligger på andra kyrkogårdar också. På farfar i Malmö, Morfar och Elsie i Ramnäs och Sofie i Västerås.
Och på Lurvig som ju inte alls ligger på någon kyrkogård, men som alltid finns i våra hjärtan ändå. Älskade hund.
Och nära nära står sambon.

Människor går runt, tänder ljus, placerar ut. Blommor och små brev ligger här och var. Ett stenhjärta där det står "älskade mamma".
På en bänk sitter en ensam man.
Det är kyligt på ett rått sätt. Novembergrått. Men ändå så vackert. Ikväll. På kyrkogården.

Och här hemma brinner ljusen så fint. Fast det gör de varje kväll den här tiden på året :)

2 kommentarer:

  1. Åh jag blir nästan rörd när jag läser. Så himla fint.

    SvaraRadera
  2. Malin; Just den kvällen på kyrkogården är nog nästan den mest magiska på hela året. På sätt och vis.

    SvaraRadera