lördag 3 september 2011

Sur kattdam!

Det här med att klippa klor, det är verkligen inte den röda kattens favoritintresse.
Öronen pressas bakåt (här har de åkt fram lite, eftersom jag gjort ett avbrott för fotografering).
Hon jamskriker och föröker komma loss vid varje knips, och hon som är jag som är jourmatte tycker att det känns förfärligt obehagligt.
"Klipp nu då, det blir ju inte bättre för att du tvekar!" säger sambon som håller i den sura katten och inte heller finner situationen alltför roande. Och jag vet ju att precis så är det. Bara att ta ett stadigt tag och klippa.
Jag är hemskt glad i de här små fyrbeningarna, men just själva kloklipparbiten skulle jag verkligen kunna hoppa över.

Sedan är det den gråa kattens tur. När det gäller kloklippning är hon en ängel i jämförelse!

4 kommentarer:

  1. Detta, att klippa klor, är nästan det värsta jag vet. Å, så jag önskar att Lisette, Mians mamma, vore vår granne ,-)

    (Hon klippte ju klor på världsrekord-tid ...)

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Vi är ju bara jourfamilj och egentligen skulle jag kunna be vår kontaktperson att sköta kloklippningen när det behövs... fast det skulle kännas lite som ett nederlag att behöva ringa till henne och säga att vi inte fixar själva. Jag måste bara verkligen bestämma mig. Tror jag.

    SvaraRadera
  3. Japp, mamma Lisette klipper Alice klor i en rasande fart varje söndag :-)

    Jisses så sur hon ser ut, kissen!

    SvaraRadera
  4. Mian; Mamma Lisette är varmt välkommen hit. Närsomhelst!
    Den grå katten är jättesnäll så det går i ett nafs. Men usch vad jag inte tycker om när röd katt skrikjamar och rycker som som varje klipp knuffade henne närmare livets avgrund.

    SvaraRadera