torsdag 18 augusti 2011

Studiedag

Idag har jag, som en riktig dagisfröken, varit på studiedag. Flott värre fick vi åka hit. Lyssna lite på fru chef som informerade om bra-att-veta-och-tänka-på-saker och därefter diskutera läroplanen i arbetslagen. Ända fram till halv sex faktiskt, men då var det paus både för mat och fika.
Nästan som att ha en heldag seminarier... fast på en mer jordnära nivå.
Och jag bidrog lite här och var, men fann det minst lika intressant att lyssna till mer eller mindre heta diskussioner. Dessutom kan jag känna att jag inte alltid har rätt (?) att komma med åsikter om något när jag är på förskolan så lite i relation till de som har heltidstjänster. Fast det är förstås ingen som hyschar på mig. Och jag talade om precis som jag tycker; att de under hela året har varit så snälla och trevliga att jag känt mig som en av dem. Trots att jag bara har varit vikarie.
Så blev klockan halv sex och vi har vridit och vänt på saker och konstaterat att vi nog trots allt är rätt bra på att arbeta utifrån läroplanen... även om det alltid finns sådant som kan utvecklas. Förstås.
Och det blir en liten promenad ner till vattnet innan grillarna tänds för hamburge- och korvgrillning.

Klockan halv åtta far bussen hemåt.
Buss och kram, står det frampå.
Tihi, vad gulligt, tyckte jag!
Och framme sedan är Erikas Tommy snäll nog att köra hem mig, fast det inte alls är särskilt långt att gå.

En torsdag till ända. Jag är nog inte värst mycket klokare än i morse. Alls.
Men himlans glad att jag fick vara med!

4 kommentarer:

  1. Låter som en trevlig dag. Och du är säkert en underbar arbetskamrat, det är vad jag tror.

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Om mitt arbetskamratskap tänkte jag inte uttala mig alls, men dagen var absolut helt okej :)

    SvaraRadera
  3. Det är så viktigt att bli sedd. Inte bara som dagsibarn utan även som vikarie. Som tillhörig.

    SvaraRadera
  4. Låter betydligt flottare än vandrarhemmet i Målerås...

    Fast gruppsamtalen och det gemensamma var bra. Vi pratade också om att bli sedd, och att få lyckas även om man är har det tufft.

    SvaraRadera