söndag 7 augusti 2011

Kloten och Kopparberg

Den här turen har vi pratat om länge, men det har liksom inte blivit av. Förrän idag... i riktigt regnväder som gav försmak på hösten.

Rätt upp i skogarna for vi. Först på stor väg...
 ...och sedan på grusvägar... och grusvägar... och mera grusvägar. Och när jag trodde att vi var nästan framme kom ytterligare grusväg.
 Mitt ute i ingenstans dök den här skylten upp. Det var visst någon yttre gräns för ett... friluftsområde (?).
 Och efter ytterligare åkande nådde vi det här huset där sambon bott under flera barndomsår. Bakom ligger ladugården där familjen hade kor, och från de här åren har jag fått höra en hel del berättas.
 Bilen, som var nytvättad innan vi åkte, blev inte alls fin. Som tur var sköljde regnet bort all smuts senare :)
 Vi parkerade en bit nedanför huset och vandrade upp genom skogen. Det regnade!
Men vi hade bra rengkläder :)
 Egentligen var vi på jakt efter en stubbe som sambon sju år gammal stoppat kolapapper i. Nu nästan trettio år senare fanns den förstås inte kvar. Och på det kalhygge sambon mindes växte ungskog.
Den vall där de slagit hö på uppe i skogen låg i träda... Men lingon fanns det fortfarande gott om!
Synd att vi inte hade några påsar med oss!
 Ja jag vet inte. Här kan man välja att se det som att det förlutna möter nuet...
Fast det skulle också kunna vara en bild tagen ur en läskig film.
Hur som helst står vi i skogsbrynet och kikar på gården på avstånd.
 Efter skogsturen... och en sightseeing i Kloten... och berättelser om skolbussar och skoltaxi och en hel del annat...
...kommer vi fram till Kopparberg. Fagers konditori som vi skulle fika på hade bytt ägare och var stängt. Istället hamnade vi på loftcaféet som låg i ett jättemysigt hus från 1600-talet.
 Jag som aldrig hade varit i Kopparberg tyckte att det var jättemysigt med den här gamla miljön!
 Och den här posten ska tydligen vara känd. Fast jag hade aldrig hört talas om "Tre skilling banco".
 Tingshuset...
 Här hade jag kunnat gå länge. Och så var planen att vi skulle gå längs ån... och fara förbi Opera på skäret. Men det regnade något alldeles förfärligt och vi var rätt fuktiga och råkalla efter skogsturen så vi beslutade oss för att skjuta upp det till nästa sommar eller Kopparbergsmarken i höst.
Himla bra har jag i allafall haft det idag, med en alldeles utmärkt guide ;)

3 kommentarer:

  1. Jag ler när jag läser. Så viktiga stunder för det framtida livet tillsammans, när man delger och visar från barndomen.

    För min mans del var det enkelt, han är född där han bodde då vi träffades, men jag har förstås sett alla sjöar där de sopade snön och spelade hockey och var han tävlade i höjdhopp etc.

    För min del har det blivit lite längre resor... först för ett par år sen hade han sett alla ställen där jag bott.

    Kopparberg har bara varit nåt jag åkt rakt igenom... har inte sett de fina husen.

    SvaraRadera
  2. Och Kopparberg för mig är Ulrika ,-)

    SvaraRadera
  3. Bloggblad; Jag vet inte om jag egentligen tycker att det är jätteviktigt. Sambon har bott på så många olika ställen att jag är rätt säker på att vi inte kommer att kika på alla. Men det här var ju lite kul, just för att det låg så nära :)

    Elisabet; Hi, ja jag tänkte också på henne. Hade det inte varit för det där sticklägret i fattigskogen är det inte alldeles otroligt att det hade blivit en sväng ännu en liten bit längre upp i skogarna :)

    SvaraRadera