söndag 24 juli 2011

Ett möte på Ica

När jag packar ner mina varor i kassen på Ica kommer hon som jag jobbade med i veckan fram. En superrar människa -flera gånger har jag sagt att jag absolut gärna skulle ha henne som arbetskamrat.
I torsdags ringde hon och sjukanmälde sig för mensvärk av den värsta sorten. Och idag fick jag veta att ett samtal till sjukvårdsrådgivningen för tips ledde till ett besök på akuten som i sin tur ledde till en hel långhelg på sjukhus och konstaterande av inte mindre än tre helt olika åkommor.

Nu är det några dagars vila och återhämtning som gäller och sedan väntan på remiss. Och fy så obehagligt, tycker jag, när man gått och trott att man är fullt frisk, med bara lite tillfälligt besvär, och plötsligt upptäcks saker på det där viset.

Och jag får höra om prover och dropp och läkare och en hel massa annat och får knottror på armarna, för det här med sjukhus känns inte alls lustigt.
Sedan säger jag hejdå och krya på sig, vandrar hemåt, höjer ögonbrynet åt en cyklande yngling som prompt ska förbi på trottoaren. Kommer hem till färdiglagad kvällsmat, skänker hon som är sjuk en tanke eller många, skjuter ett ögonblicks hypokondriska tankar åt sidan och tar kvällen.
Ute regnar det.
I morgon har jag öppning på dagis. 06.30.

4 kommentarer:

  1. Hatar sjukhus jag också. Försöker fortfarande samla mod för att gå och ge blod efter min lilla blunder förra gången.

    SvaraRadera
  2. Flygaren; Jag hatar egentligen inte sjukhus... men sjukdomar däremot är jag inte det minsta förtjust i.

    SvaraRadera
  3. Inget skönt att bli sjuk, tur att det finns sjukvård.
    Däremot är längtan till huset väldigt stor.
    Ni måste bara komma så att vi kan träffas, snart!
    Kramis

    SvaraRadera
  4. Inget skönt att bli sjuk, tur att det finns sjukvård.
    Däremot är längtan till huset väldigt stor.
    Ni måste bara komma så att vi kan träffas, snart!
    Kramis

    SvaraRadera