torsdag 9 juni 2011

Torsdagsmorgon

Buss 727, tätt följd av 500 och stadsbuss 23, åker ut från stationen samtidigt som 302:an från Nora kör in.
Måsar flyger över himlen, kajor sitter på taket mitt emot vårt hus och i träden kvittertjattrar en massa pilfinkar.
På andra sidan gallret sitter Chatter-katten och tittar nyfiken ut. Kanske skulle man köpa henne en sele så att hon kunde vara med här ute... funderar jag.
Pelargonerna vajar i vinden och tåg i Bergslagen rullar in på stationen.
Trafiken på vägen tätnar.
Likaså antalet gående och cyklister.

Och här sitter jag och virkar i godan ro. Full fart för att få klart den lilla studenfiguren som ska hängas runt kusinens hals i morgon.
Ikväll blir det Linde och skolavslutning för fröken L som går ut sexan.
Hjälparns vad stora alla blir (själv är jag förstås inte en dag äldre än förra året... eller förrförra ;)

6 kommentarer:

  1. En gång i världen - i ett annat århundrade - bodde vi nära en järnvägsövergång.

    Vi brukade sitta vid köksbordet och slå vad om från vilket håll tåget skulle komma, höger eller vänster?

    Och till en början vaknade jag av plingelinget när bommarna gick upp eller ner .., efter någon tid hörde man dem aldrig!

    SvaraRadera
  2. O ja bor vid nästa station, den efter (eller före om man vill så) Mossfolk.
    Men jag kommer nog aldrig lära mig de ljuden. Störs var natt o hör alla avgångar. Tåg som gnislar o de tunga tågen som kommer om nätterna.

    Däremot finns det ju ljud som man älskar o ett av dem är fåglarna.
    Älskar fågelsång av alla slag.
    Ordet "KVITTERTJATTRAR" har jag aldrig hört, men OJ så bra beskrivning. Precis så är det ju i mina träd oxå.
    Ha en fin dag.

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Här är inga övergångar så vi har inget plingande. Däremot vande man sig väldigt snabbt vid alla ljud. Och jag kan någonstans se en charm i det här också. Framför allt kan vi sitta på vår ålders höst och le åt minnet av när vi fick höja ljudet på teven varje gång ett godståg passerade ;)

    SvaraRadera
  4. Låter härligt. Det är så skönt att sitta ute med ett handarbete. Jag stickar raggsockar just nu till mitt barnbarn som har 42!!!! i skonummer, går åt mycket stickning då.
    Kram Yvonne

    SvaraRadera
  5. Husan; Oj du kom visst emellan. Haha, kvittertjattrar finns alldeles garanterat inte i SAOL ;) Och det här är inte alls ett drömläge att bo på, men fullt funktionellt och dessutom billigt. Det är ju trots allt inte så lätt att hitta lägenteher i Örebro (om man inte har ÖBO-poäng samlade sedan barnsben)...

    SvaraRadera
  6. Yvonne; Sticka kan jag fortfarande inte, men lite virkande blir det då och då. Mest småsaker, både på grund av bristande kunskaper och bristande tålamod ;)

    SvaraRadera