onsdag 22 juni 2011

Släktforskning

Plötsligt uppdagas det att min morbror sysslar med släktforskning. Jag visste att morfar gjorde det, men hade ingen aning om att morbror haft samma intresse. Och så vips, idag trillade ett mail in, med länk till det släktträd han klurat fram... Ända bak till 1667!

Jag granskar och studerar, tittar på namnen, vilken socken människorna, som ju är mina förfäder, är födda i och vilka yrken de hade.
Och så fastnar jag på namnet Skeppström. 1799 byter klensmeden Lars Carlsson och hans hustru Maria, namn till Skeppström. Då är Lars tjugoåtta år och hustrun Maria tjugosex. Tre år tidigare gifte de sig. Och jag undrar som just vad som fick dem att plötsligt byta efternamn sådär? Inte kan det väl vara så vanligt att man bröt släktnamnet och antog ett helt annat namn?

Sedan följde Skeppström med i generationerna och försvann för vår del då mormor gifte sig med Johansson.
Här ovan är hon som är min mormor, född Skeppström, gift Johansson. Bredvid sitter morfar, som tyvärr ju inte lever längre. Över sextio år fick de tillsammans!

10 kommentarer:

  1. Det var inte så ovanligt att de bytte namn. Dels fick ju många knektar nya soldatnamn efter hur de såg ut, dels ville en del skilja sig från mängden.

    År 1620 var det två unga Jonssöner som tog sig namnet Fogelberg när de gav sig ut i världen (från Västergötland till Småland)som hantverkare. Det var farfars farfars farfar. Min mans farfars far bytte också namn tvärt under tidigt 1800-tal. Från Bäckfall till Bokblad. Vi undrar verkligen varför!

    SvaraRadera
  2. Bloggblad; Aha, ja men då är det ju mer begripligt med byte från Carlsson till Skeppström :) Jag tänkte att släktnamnet var mer värt... Det ser också ut som om det var där någonstans som flickor slutade få efternamn efter sin fars förnamn, t.ex. Larsdotter.

    SvaraRadera
  3. 1799 hette säkert din ana Lars just Carlsson, men knappast hans hustru Maria. Hon hade troligen sin fars förnamn med dotter efter. Detta namnskick som var dominerande i Sverige kallas partonymikon och skall inte förväxlas med släktnamn. Patronymikon angav nämligen bara far-son, far-dotterrelation. Vissa släkter och yrken började redan tidigt med familjenamn, hantverkare, borgare i städerna och anrika familjer. Man behöll emellertid ofta sitt patronymikon parallellt. Tänk på Gustav Eriksson Vasa där Eriksson var patronymikon och vasa familjenamn. Under 1800-talet började man allmänt använda familjenamn. Ofta blev det så att man valde sitt senaste patronymikon som famijenamn för enkelhets skull. Om du vill fråga om fler saker kan du följa Facebookgruppen https://www.facebook.com/home.php?sk=group_133457113332031
    eller bloggen http://slaktforskning.blogspot.com/
    Mvh
    Jan Granath

    SvaraRadera
  4. Jan; Ja, men det är ju precis vad jag funderar runt i kommentaren här ovan... Maria är född Persdotter, men fick namnet Carlsson när de gifte sig. Tre år senare bytte båda två namn till Skeppström.
    Tack för titten och informationen!

    SvaraRadera
  5. Spännande med släktforskning, min mamma höll på med det för länge sedan och fick fram mycket spännande.
    Jag läser alltid dina inlägg och tycker att det är roligt, men är dålig på att kommentera.
    Vill önska dig en Trevlig midsommar.
    Kram Yvonne

    SvaraRadera
  6. Yvonne; Ja, men jag är också ganska hopplös på att kommentera trots att jag är runt ganska mycket.
    Önskar dig detsamma!

    SvaraRadera
  7. Himla intressant! Mitt ex pappa bytte från Johansson till Eikedahl. Ååå, vad jag tyckte om det namnet .., men i och med skilsmässan blev det mitt flicknamn igen - Nilsson -.

    Ja, ja, det går det med.
    Annars hade jag ju kunnat ta mig Ivarsdotter.

    SvaraRadera
  8. Elisabet; Ja Jönsson är väl inte så där värstens kul kanske. Sambons namn är inte direkt högsta pott det heller, men betydligt bättre. Vi får se till att gifta oss :) Och hade vi levt för ett par hundra år sedan hade jag hetat Bertilsdotter... 2000-tal känns bra ;)

    SvaraRadera
  9. Vad spännande, jag skulle själv vilja släktforska och har försökt lite men det är svårt när hela släkten kommer andra sidan landsgränsen!

    Någon annan släkting tror jag dock håller på hörde jag ryktesvägen så jag får försöka komma över det. ;-)

    Kan du inte berätta lite mer om vad dina släktingar har arbetat med och så, det är ju superintressant!

    Kram P

    SvaraRadera
  10. Pillan; Ja, visst är det intressant! Fast det kan jag just tänka mig att det inte är alldeles enkelt när släkten kommer från ett annat land... kanske lite beroende på hur väl uppbyggda deras databaser är?
    Och visst kan det komma något inlägg om deras arbeten... även om de allra flesta varit någon form av smeder.

    SvaraRadera