onsdag 25 maj 2011

Veterinärbesöket

Jag hade verkligen tänkt att göra veterinärbesöket igår till en liten reportagetripp.
Så blev det inte.
Chipper klev snällt in i buren här hemma i utsatt tid.
Det gjorde inte Chatter. Chatter lade in stark protest och hotade med att gömma sig under soffan för evigt.
Rent svettig var jag när hon väl var inne...

Sedan bar det av ut på landet. Vackert med mörk mörk himmel och ett kyrktorn som solens strålar ändå nådde. Jag han inte stanna och ta kort.
Gps:en och vägbeskrivningen stämde väl överens. Jag rattade in Saaben på en liten grusväg och parkerade framför ett blått hus med stor trädgård och hästhagar bakom. Veterinären hade nämligen sin praktik hemma.

En himla trevlig veterinär höll precis på att kastrera en annan honkatt när jag kom intassande och undrade om jag var rätt.
Så var det vår tur. Hon kikade på missarna och upplyste om att Chipper var fin, eftersom rödtabby-honor inte är så vanligt. Och Chatter var välmusklad (inte så konstigt som hon springer) men att sköldpaddshonor har humör och är lite egensinniga.
Chipper tog snällt emot sin spruta och skakade bara lite besvärat på sig efteråt.
Chatter förvandlades till ett monster med röstresurser, klor och tänder överallt!

Nu är Chipper tatuerad i örat och har fått första vaccinationssprutan. Dessutom rakade veterinären magen för att se att hon verkligen har ett kasteringsärr. Det har hon.

Och Chatter har också blivit vaccinerad och tatuerad. Och dessutom kastrerad.
Inte en tanke hade jag på att plocka upp kameran, men hjälparns så intressant att få vara med och se! Ett snitt i magen, lite hinnor, en livmoder som såg ut som en tarmsnutt och så urinblåsan som pluppade upp i snittet och fick stoppas tillbaka. Som en pytteliten ballong.

Chipper hade bara fått lugnande och skulle vakna efter 45 minuter.
Chatter var sövd och skulle sova tre till fem timmar... med en liten fördomsfull reservation om att hon var sköldpadda och dem visste man ju aldrig så noga med.
Nä, just det.


Men hon var bara pigg i buren, för oj vad vingligt det var och oj vad vi fick passa på henne sedan. Hon hade absolut ingen uppfattning om avstånd eller kontroll på kroppen. Och illa mådde hon dessutom.
Efter att ha hållit igång ett tag, och vägrat att lugna ner sig kom hon till ro i sambons knä och där soooov hon hela kvällen. Bara tratten stack upp :)
Sedan sov hon intill hans ben precis hela natten. Och idag är hon faktiskt nästan lika ynklig. Ligger på sängen och vilar sig i form. Lilla spetan. Jag tror kanske att hon är minst lika besvärad, om inte mer, av tratten som av såret. Men den får allt sitta på. Den här katten skulle garanterat börja plocka stygnen annars och det är inte okej. Alls.

Och för övrigt fick Chatter ytterligare en skabbehandling och båda två ska ha örondroppar mot öroninflammation två gånger om dagen i tio dagar eftersom de varit så angripna av öronskabben.
Ja och mot Chippers illamående ska vi till att börja med köpa foder med stora bitar som hon måste tugga. Det kan ju vara så enkelt att hon hetsäter. Annars får hon komma tillbaka eftersom magkatarr kunde ligga nära till hands. Då är vi ju två i såfall :) (fast jag hoppas förstås att det är så enkelt att det räcker att byta mat)

Omvaccination om tre veckor och sedan har vi uppfyllt våra jourhemsplikter så att missarna är redo att flytta till ett permanent hem. Då är de kastrerade, vaccinerade, tatuerade och förhoppningsvis alldeles friska. Våra fina kattdamer.

4 kommentarer:

  1. Vår lilla Selma var ett under av snällhet med blev som tokig när man var hos veterinären. Fast på äldre dar hade hon fattat att det inte spelade någon roll vad hon gjorde så då var hon så foglig så...
    Men det jag skulle komma till var; Selma blev alltid dålig efter narkos. Hon var kass i flera dagar efteråt och kräktes :(

    Men hur kommer det nu att bli? Kommer de att flytta ganska omgående?

    SvaraRadera
  2. Lindalotta; Vad skönt att höra att hon också reagerade i dagar efteråt. Chatter kräks inte längre, men är riktigt ynklig... Och jag som är så hönsig tycker att det ska bli jätteskönt när hon är pigg igen. Chipper däremot passr på att njuta av lugnet :)

    Och nu får vi ha dem så länge ingen tingar dem. Jag skulle tro att det kan dröja eftersom de flesta väljer bland katterna på katthemmet. Chipper är ju dessutom åtta år. Och jag vet att det finns jourhem som haft kissarna i flera år. Bara att vänta och se...

    SvaraRadera
  3. En av våra jourhemskatter kräktes också, på liknande sätt somdu beskriver. Vi fick tipset att sprida ut maten på en plåt istället för i skål så att han inte kunde äta så fort. Hjälpte en del.

    SvaraRadera
  4. Erika; Ja, men det var ju också en bra idé. Fast smidigt såhär om det fungerar med bara större storlek på fodret. Hoppas att det hjälper. Har i allafall inte varit några problem idag :)

    SvaraRadera