måndag 16 maj 2011

I väntrummet

Jag undrar som just om det är typiskt svenskt...
Förmiddagen tillbringades i väntrummet på vårdcentralen för ett otrevligt halsprov. Plastblommor på bordet, blommande syrener utanför fönstret, och en stor fågelskit på rutan. Tidningar såsom Amelia, Vi föräldrar och ett flertal andra. Nerikes Allehanda på ett bord.
Och människorna parkerar sig så långt ifrån varandra de kan. Ingen hälsar. Ingen ens tittar upp. Alla stirrar de ner i golvet, tar av sig jackan/kappan, slår upp första bästa tidning och stirrar stint ned i  den tills de blir uppropade.
Jag kan förstå att alla kanske inte är så värst sugna på att prata. Och jag kan spontant känna att väntrummet i en vårdcentral är som en levande bakteriehärd. Men en blick eller ett leende kostar ingenting.
Så tänker jag om det inbundna svenska folket.

Och halsprovet? Jo, det var en enveten virusinfektion, som bara skulle vilas bort.
En veckas lugn är jag ordinerad.
Helt i onödan gick jag dit alltså. Jaja.
(fast den rara sköterskan sa att jag inte alls upptog hennes tid, när jag ursäktade mig. ja vad annars skulle hon säga :)

4 kommentarer:

  1. Fast jag brukar hälsa och börja småprata och ser man på .., då hakar oftast dom andra på.

    Annars är det tyst som i en begravningsbyrå i väntrummet. Och tänk, om dom då hade svag musik att lyssna till!

    SvaraRadera
  2. Krya på dig.
    Ha det gott Yvonne

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Hi, ja jag tänkt allt på dig och att du säkert lyckats bryta isen där. Jag är inte riktigt lika bra på det...

    Yvonne; Tack :)

    SvaraRadera