söndag 6 mars 2011

Spontanträning i stadsparken

Lurvig har en vardagslydnad. Han klättrar inte upp i möbler utan lov. Han kan, om än aningen olycklig, ligga innanför dörren om han kommer hem till någon som är allergisk. Han hoppar inte på folk han inte känner, snor inte mat från barnen osv.

För övrigt är han uppvuxen som stallhund och vi har bara småtränat lite amatörmässigt för skojs skull. Sådär som idag, helt spontant några minuter i stadsparken.




Älskade hund ♥

7 kommentarer:

  1. Fina Lurvig, så duktig och lydig han är!

    SvaraRadera
  2. Jag älskar alla hundar som är lydiga! Blir så glad varje gång jag möter hundägare där hunden går lugnt bredvid och inte bryr sig om folk - avskyr gläfs och hopp och skällande mot allt och alla och fattar inte hur man kan skaffa hund om man inte vet att de måste fostras... har ju sett Barbro i Gokväll och vet att det går.

    Heder åt Lurvig och hans matte!

    SvaraRadera
  3. Så duktig han är!!! Finaste Lurvig! Och såklart beror det till största delen på hans matte :-)

    SvaraRadera
  4. Mian; Det där med lydighetsbiten beror allt på situation. Den som sett oss gå kvällspromenaden när matten är trött och Lurvig tycker att "vi måååste lukta här också" håller nog inte med dig ;) Han är långt ifrån lydig på det där sättet som de som tävlar är.

    Bloggblad; Ja, det är trevligt med väluppfostrade hundar. Man får dock inte glömma att det krävs en del för att komma dit och på vägen kan det ske både ett och två och många misslyckande. Lurvig var ju inte såhär smidig som unghund till exempel. Han kastade sig (glatt) mot både hundar och folk och bet av koppel på löpande band...

    Angående hundträning på teve tycker jag att det ofta är bra och inspirerande men ungefär lika farligt som programmet "Klass 9A". Det får nästan bli ett eget inlägg om det tror jag :)

    SvaraRadera
  5. Kattalena; Nu var jag för snabb med att trycka på "publicera" så du försvann.
    Lurvig har varit ganska svårmotiverad, men för övrigt väldigt lättformad, så matten ska inte ha så särskilt stor ära :)

    SvaraRadera
  6. Vilken liten Lurvigklippa!

    Har nu läst de andra kommentarerna, och det är intressant vad man lägger i värderingen "lydig hund". Innan jag själv skaffade min egna 1:a hund (Norma), så tänkte jag att MIN hund skall vara en vardagslydnadsstjärna utan dess like. Hon skulle gå fot, vara lös överallt, inte skälla, inte hoppa, utan bara sååååå GRYM - och det skulle liksom inte finnas så många problem med att hamna där, jag skulle göra rätt, och hon skulle bli en pärla helt enkelt.
    Jag har slopat den tankegången, och inser att hon inte är den hunden, pga av mig och min förmåga/oförmåga att träna henne till denna "superhund". hon har dock galet många bra egenskaper, kvaliteér och kan många saker, fungerar i typ alla situationer mm mm.

    Jag tror att de flesta hundar har styrkor och svagheter, någon drar i kopplet, an annan kan inte vara hemma själv, en tredje blir åksjuk, en fjärde drar på vilt, en femte avskyr andra hanhundar, någon är skeptiskt mot barn osv osv. Vissa kan tävlinglydnad, men inte vardagslydnad. och vice versa.
    Det är komplext detta med "lydig hund"...

    Vad är en lydig hund?

    SvaraRadera
  7. Emma; Ja, visst är det intressant. Lurvig har, som många andra, starka och svaga sidor. Lydnad kan ligga på så många olika nivåer men också vara väldigt situationsbunden. I allafall i vårt fall. Med åren har han också börjat ta sig små friheter, vilket mycket möjligt beror på att vi släppt lite på kontrollen. Är han lös kan det exempelvis vara så att han kommer om han känner för det. Inte så att han drar iväg någonstans eller fram till någon utan snarare att en fläck luktar extra gott och han "kommer snaaart, ska bara lukta lite till först"...
    Han har egentligen rätt koll på vad som gäller men är låååångt ifrån exemplarisk. Vi väljer att kalla det personlighet ;)

    SvaraRadera