tisdag 29 mars 2011

Änglahund

Vår älskade Bernhard, alias Lurvig, har idag blivit en av himlens finaste änglahundar.
Och här är det precis hur tomt som helst.
Ingen som kommer och ska sitta i knä när man sätter sig på golvet. Ingen som knuffar upp sovrumsdörren när man har skjutit igen den. Ingen som kommer sladdande runt hörnet när man kommer hem och ingen man måste tänka på när man är borta.
Ingen lurv som lydigt står där han blivit placerad när man släpper snöret... eller som plötsligt sticker in nosen i handen när man är ute och går. Vi kommer inte att bli väckta av någon som högljutt tycker att det är hög tid för frukost i morgon bitti... och ingen lurv kommer att försöka krypa upp i hussens knä ikväll. Det var föresten Lurvig som valde ut hussen först :)
Och inte kommer det att höras någon högljudd suck från fällen vid elementet när man skramlar med kopplet för kvällspromenad, för kopplet ligger nedpackat och den suckande hunden finns inte mer. Han kommer inte att galoppera i full fart till dagmattens dörr och inte lyckligt skutta runt matten och hussen vid någon hämtning. Och inte tålmodigt vänta när matten ska fotografera en massa saker på promenaden... eller glatt springa runt på skogspromenader Och inte krafsa på hussens ben för att få uppmärksamhet. Eller ligga och snarka i sin säng på nätterna.

Sa jag att det är tomt? Just nu förstår jag inte riktigt hur vi ska klara oss utan vår lille lurv. Tulevargen, tulefåret, rekan, schnooby, mattens schnoob och vår finaste lilla pälskling, den lille skrothunden. Kärt barn har många namn :)
Och det är klart att vi klarar oss. Även om det verkligen saknas någon i vår lilla familj.

Vår älskade älskade änglahund.
♥Vår finaste Bernhard♥

19 kommentarer:

  1. Nej, så sorgligt. Känner tårarna kommer....
    Har följt hans dagar här på din blogg och förstår hur tomt det blir för er. Saknaden efter ett älskat djur är stor... Jag vet...
    Många tröstekramar från mig

    SvaraRadera
  2. Fy va tråkigt! Här i Jämtland kom det några tårar trillandes när jag läste detta. Tröstekram från mig också.

    SvaraRadera
  3. Åh nej. Tråkigt. Sitter här helt tårögd jag med, vet gur mycket han betydde. Var nog en av de allra trevligaste och snälla fyrbenta jag träffat.

    SvaraRadera
  4. Åh jag beklagar verkligen.. Förstår er känsla just nu och även om sorgen bleknar med tiden och de goda minnena såsmåningom glänser starkare så är det fruktansvärt jobbigt att vara med om detta.

    Kramar till er

    SvaraRadera
  5. Åh vad tårarna rinner här...det blir alldeles suddigt när jag läser vad du skriver.
    Tänker på er och skickar många varma tröstkramar till er.

    .....så otroligt tomt det måste vara. Finaste Bernhard! <3

    SvaraRadera
  6. Kan inte förstå riktigt.. Jag är så ledsen för er skull <3 !

    SvaraRadera
  7. Åh så tråkigt att höra =(
    Nu får Lurvig springa i Djurhimlen...jag kan se honom busa med mina "fyrbentingar" där uppe.
    STOR KRAM!!!

    SvaraRadera
  8. Svårt att förstå och ta in detta.
    Bamsekram till dig och sambon!

    SvaraRadera
  9. Men oj ..., jag tyckte att det lät så bra häromdagen och nu detta.

    Det säger mycket om hur man har vant sig vid bloggvännernas djur, när jag .., nu när jag läser, utbrister .. "men Thomas, Lurvig är död!"

    Så ledsamt för er.

    Kram härifrån också.

    SvaraRadera
  10. Åååå nej. Känner hur tårarna trillar här. Förstår precis hur det värker i era hjärtan just nu. Det gör så ofantligt ont.

    Tänker på er.

    SvaraRadera
  11. Jag säger som Elisabet, man tycker ju att man kände Lurvig...
    Det har varit en ynnest att få följa honom.
    Stor kram till er. Var rädda om varandra, Lurvig valde ju er!

    SvaraRadera
  12. Näe, så väldigt ledsamt. Inte ett lätt beslut att ta, men jag förstår, det finns en gräns.
    Saknaden och minnena går till slut hand i hand men det tar tid. Stor kram.

    SvaraRadera
  13. Ditt inlägg gör mig väldigt ledssen å era vägnar, och jag sänder väldens största cyber-kram till er i den tomma lägenheten! :-(

    /Emma R

    SvaraRadera
  14. Näää :-(. Oj vilket svårt beslut det måste ha varit att ta! Finaste Lurvig. Jag tänker på er och förstår verkligen att det känns tomt utan honom. Men att det var för Lurvigs bästa, det är jag helt säker på. Men jobbigt för er som är kvar och som saknar honom massor. Det känns som att jag också kände honom i och med att jag läst så mycket om honom och sett så många fina bilder och filmsnuttar.

    Stor kram till er!!!

    SvaraRadera
  15. Måste säga att jag kände det på mig.
    Hur sorgligt det än är har han det gott nu. Han har haft sina problem som inte blivit bättre. Men jag kan lova att en bättre, snällare och gosigare änglahund finns inte där uppe.
    Där springer han nu och har det gott. Inga krämpor eller problem mera.

    Nu är det er det gäller. Visst går det bra med er. Men i alla fall. Nått fattas er.... En stor snäll lurvig Bernard.
    Jag fäller mina modiga tårar för honom och er nu.
    Det är märkligt att man kan känna så starkt för en lurvig gosig hund som man aldrig träffat.
    Tänker på er i kväll.
    Storkramen Synnöve.

    SvaraRadera
  16. "Nu finns det en spaniel mindre i Örebro" sa jag till maken igårkväll när jag hade läst, men inte hunnit skriva här.

    Vi hade vår tomhet för tio år sen, ganska exakt, och lär få uppleva den igen om några år.

    Trots tomheten så är det skönt för dem som slipper kli och njursvikt (i vår hunds fall) att få bli änglahundar.

    Tack för att vi fått "träffa" Bernhard Lurvig här.

    SvaraRadera
  17. Tänker på dig och sambon. Bernard var den snällaste hunden jag träffat. Alltid glad och älskade att sitta i knät.
    Hör av dig om du vill ta en promenad eller fika.
    Bamsekram

    SvaraRadera
  18. Här sitter jag och lipar, du beskriver på pricken hur underbart det är att leva med en hund.
    Jag har inga ord för en sån här stund, det blir bara floskler. Jag skickar en varm och inkännande kram istället.

    SvaraRadera
  19. Men så tråkigt! Såg först idag vad som hänt. Vår Golden dog för nio år sen och det var så sorgligt så jag grät flera veckor. Tänker på er! Det är så tufft och tomt att mista en fin vän. Kram.

    SvaraRadera