måndag 31 januari 2011

Damen med den frodiga balkongen

Den sommaren vi flyttade in här satt det, varje morgon när jag kom upp, en äldre dam och drack kaffe på balkongen som vi har lite snett ovanför oss i huset mitt emot. Det spelade ingen roll hur tidigt jag gick upp, alla dagar utan regn satt hon där. Och balkongen såg ut som en lite djungel, men frodiga balkonlådor och klätterväxter längs hela väggarna. Barnbarnet, hon som är lite äldre än jag och florist, ska bestämt ha äran för det vackra arrangemanget.

Förra sommaren kom damen inte ut förrän hemtjänsten kommit, men sedan satt hon där hela dagarna. Och balkongen var lika vacker att se på.
Under vintern har jag från min fåtölj snappat upp rutiner, sett hur dottern, dotterdottern och hemtjänsten kommit och gått. Tänt och släckt lampan i vardagsrummet. Det har liksom inte gått att undgå att se eftersom vi har ganska direkt insyn.
Men sista månaden har det varit alldeles mörkt. För några dagar sedan försvann allt det som stått på balkongen.
I morse såg jag att hela lägenheten var tömd. Män i andningsmasker har då och då varit ut på balkongen för att torka svetten och tända en cigg. Säkert är det något som ska renoveras inför nästa hyresgäst.

Jag förstår ju att damen med den vackra balkongen inte kommer tillbaka och tycker nästan att det känns lite trist att hon inte kommer att sitta där bland blommorna i sommar.
Fastän att jag inte alls kände henne.

4 kommentarer:

  1. Ja, så är det verkligen ..., att man på ett sätt liksom kommer "nära".

    Jag minns mittemotgrannen i Ystad som i timmar spelade tennis med ett sånt här wii (?)och hur han, så snart frun kom in genom porten, släckte ner tv:n och avslutade sitt spel ,-)

    SvaraRadera
  2. Javist er det trist. Man blir liksom kjent på et sett, selv om man inte pratar med varandra...

    SvaraRadera
  3. Elisabet och Julie; Ja, men visst är det så, att vissa har man lite extra koll på. Kanske blir jag en sådan som står bakom gardinen och har stenkoll på grannarna när jag blir gammal ;)

    SvaraRadera
  4. Det blir lite tomt när något man brukar se/ta del av plötsligt försvinner. Även om man inte känner varandra "på riktigt". Låter som att hon verkligen hade glädje av sin balkong :-)

    SvaraRadera