måndag 3 januari 2011

Dag 2

Dag 2 på utmaningen handlar om mina syskon. I det här fallet blir det mitt syskon eftersom jag bara har ett.
Det är en lillebror och han är ganska exakt ett år och nio månader yngre än mig. På bilden är han knappt ett halvår gammal.
Vår familj var mycket i husvagnen och flera veckor på husvagnssemester. Jag och lillebror lekte massor. Vi var mästare på att bygga kojor, klättra på "hustaken" på lekplatser, fånga humlor, klättra i träd och på stenar, bygga dammar i bäckar och så vidare.
 Och så var han ungefär lika busig som jag var redig. Oj vilken sjå jag har haft att vakta på denna lillebror. Och oj, vilken sjå jag haft att skvallra på honom. Och oj vad bra jag nog var på att skylla på honom i bland också... och att retas.

Det har nästan alltid varit lillebror som varit mest familjekär. Han följde långt upp i tonåren med på alla fjällturer och semestrar som jag var överlycklig att slippa.
Under x antal tonår var jag i stallet och lillebror satt på sitt rum och spelade dator. Man kan nog säga att vi inte umgicks sådär värst tätt även om vi bodde under samma tak.
Men sedan minsann, när jag flyttat hemifrån, då fanns det ingen jag telefonpratade med så ofta som honom. Om allt.
Den här bilden är tagen när jag kom hem till jul :)
 
  Så var det dags för värnplikten. Och lillebror som tillbringat all tid framför datorn och aldrig varit det minsta sportintresserad gjorde jättebra ifrån sig på testerna. Resultatet blev fjälljägare i Arvidsjaur.
Jag har hört hur det var och jag är imponerad.
När den tiden var slut flyttade han till Helsingborg och pluggade... något med el.
Jobbade lite som tidningsbud, hade lite uppdrag och hamnade så småningom i Danmark

Idag bor han i en av lägenheterna i det här huset.
Kör finfin bil och arbetar som skiftledare på ett STORT centrallager.
Jag tror knappt att jag känner någon annan som är så trygg i sig själv. Han sköter sitt liv, säger vad han tycker och står för det han säger, gör det han vill och verkar fullständigt nöjd med att leva själv.
Han trivs inte med att vara social alltför många dagar i rad, men är vänlig och hjälpsam och bryr sig om dem han har närmast på ett synnerligen sunt sätt.
Omtänksamt, men aldrig ängsligt eller oroligt.
 
 Och så är han stark. Inte en chans har jag att rubba lillfingret ens om jag använder hela handen.
Här är vi i ungdomens källa på Azorerna... 
 Ibland pratar vi dagligen, ibland går det veckor eller till och med någon månad emellan.
Några gånger om året träffas vi, jag och världens bästa Lillebror som bor där borta i Danmarkland.

4 kommentarer:

  1. Å, så roligt .., jag kommer nästan inte ihåg någon bild av din bror, tidigare, alltså.

    Han är säkert lika rar och fin som sin storasyster.

    SvaraRadera
  2. Hej på dig och god fortsättning.
    Hoppas det nya året för med sig massor av fina saker för dig, sambon och för bloggvärldens finaste Lurvig. Finns bara en Lurvig vet du hihi.
    Hoppas han är bättre nu i alla fall.

    Har läst och läst och läst.
    Det märks att man kommer på efterkälken när man inte orkar, har lust eller tid för ögonblicket med bloggläsning.
    Men även om jag inte är hos dig varje dag så kommer jag alltid tillbaka.
    Du skriver så bra så det känns som man faktiskt är där själv.

    Hoppas det är bra med Anna och att hon kom hem ordentligt med hyrbilen.
    Var hästen så där ponnylik som du ser på bilden?


    Här är det influensatider. Både gubben och jag hostar, nyser, har ont i kroppen och feber. Men det går över.

    Nu får du ha en fortsatt skön måndagskväll. Den allra första av många måndagskvällar i året som precis tagit sin början.
    Och jag kommer på besök, precis som förra året och året innan dess.
    Nyttårsklems från Synnöve.

    SvaraRadera
  3. Har du läst mitt syskoninlägg? :) Har också en fjälljägare till lillebror :)

    SvaraRadera
  4. Elisabet; Han har allt figurerat här ibland, men vi träffas ju inte sådär jätteofta...

    Synne; Man måste inte läsa ikapp allt heller, men jag tycker att det är trevligt att du återkommer. Hoppas att du läste mitt tjusiga rim som jag svarade med på din förra kommentar ;)

    Maria; Jag läser alltid hos dig! Är bara inte så jätteduktig på att kommentera...

    SvaraRadera