söndag 2 januari 2011

Dag 1

Jag jag börjar bums med dag 1 på utmaningen.
En presentation av mig. Det är lite klurigt eftersom det mesta kommer in under följande 29 dagar... Så det blir mest en snabb resume av mitt liv... Och det ska jag säga, sammanfatta 28 år i ett blogginlägg är sannerligen inte det lättaste :)
Jag är född den 31 maj i Karlskoga.
Är glad för det mesta, och av bilden att döma sitter det i sedan korta barnsben.
 Uppvuxen i ett parhus med mamma, pappa och lillebror på en riktigt bullerbygata med en massa barn som lekte tillsammans. Nästan äldst var jag... och när vi väl börjat skolan övade jag vilt på att vara fröken för resten genom diverse organiserade små aktiviteter.
Farmor var ibland på besök från skåneland. Man hämtade henne på tågstationen och hon var jättebra på att läsa böcker. Speciellt på morgonen. Och så hade hon nästan alltid godis med sig och var duktig på att sticka. Och så luktade hon farmor. På bilden har jag tröjan där hon stickat min första favorithäst, Amigo.
När tröjan tvättats blev Amigo rosa...
 En massa bildfria år gick.
När jag började skolan red nästan alla tjejer i klassen. Jag var livrädd för hästar, men ville vara som alla andra... I årskurs tre kom jag in på ridskolan, blev äkta hästtjej och bestämde mig för att bli ridlärare. När en efter en i klassen slutade rida hade mitt intresse bara ökat. Jag var i stallet jämt och hjälpte till med precis allt jag bara kunde. Fixade barnkalas, hästskötarkurser, klubbtidningen, skötarlistan, var ordförande i ungdomssektionen, hade lite lektioner och så vidare...

2001 tog jag studenten. På bilden blir jag gratulerad av farfar.
 Samma sommar flyttade jag till Sigtuna och började som hästskötare med målet att komma in på någon ridlärarutbildning. Oj, vad jag kände mig dålig när jag kom dit. Och oj vad jag lärde mig mycket! Och oj, vilket annorlunda liv det var! Nya vänner, körkort, klasskillnader, lantliv, stora hopptävlingar...
Tack vare möjligheten till en himla massa träning kom jag så småningom in på båda de utbildningar jag sökt och hamnade på Strömsholm. Det är defenitivt en period i livet värd att minnas. Väldigt mycket korridorsliv, väldigt mycket häst, mer utgång än jag någonsin sysslat med, och ännu mera häst.
 När utbildningen var klar fick jag anställning på en ridskola i Lidköping och kunde äntligen skaffa hund. Det blev en omplacering, en lurvig, långörad kamrat med ett helt fantastiskt psyke...
I Lidköping hade man fasta arbetstider och sällan övertid. Hästlivet var inget hästliv utan enbart ett arbete och chefskapet fungerade inte alls bra. Jag funderade på att söka annan anställning men blev åter erbjuden en tjänst i Sigtuna.
Det kändes som att komma hem! Jag fick jobba med fantastiska ridskolehästar, härliga elever, en jättefin arbetskamrat och fick dessutom ett jättetrevligt litet sto att rida på.
 Men... hästlivet var väldigt mycket ett hästliv... och just inget annat än ett hästliv.
Jag hade på sin höjd ibland tid att umgås med Sigtunakamraterna, aldrig med vännerna på andra orter och väldigt sällan heller med familjen. När bästa vännen hastigt gick bort började jag fundera på om det här verkligen var livet jag drömt om. Jag trivdes nog där och då, men kunde inte direkt se någon framtid.
Kanske var ponnyn som blev påkörd under mitt ansvar samt Lurvigs ökande hudproblem de sista dropparna i bägaren?
I januari 2008 sade jag upp mig och hösten samma år flyttade jag till Örebro och började studera till lärare.
 Hjälparns vad kul! Vilket liv!
Jag kunde rida på fritiden.
Jag hade tid för vänner som fanns kvar trots min under många år ytterst bristfälliga kontakt. Middagar och fikaträffar, långa promenader, möten med människor, fotografering.
En halvtimmes bilfärd över Kilsbergen till mor och far.
Tid för Lurvig.
Föreläsningar och seminarier, uppgifter, nya kamrater och bekantskaper.
Jag träffade en kurskamrat som i Augusti 2009 blev min sambo. På köpet fick jag en varannan-helg-bonus.
 Inte alls långt senare blev vi gudföräldrar till en fin liten Mira och jag kände mig ungefär hur hedrad som helst.
 Och nu är vi nästan väldigt mycket i nutid. I september 2010 förlovade vi oss på Azorerna.
Min personlighet kommer ju i ett senare inlägg. Likaså mina föräldrar, drömmar, framtid, syskon och en hel massa annat.
Så det fick bli så här. Och nästan tycker jag nog att den som tagit sig hit skulle få medalj, men det har jag ingen, om man bortser från ett tolv år gammalt brons från en obligatorisk springtävling där övriga deltagare förmodligen gick. Den ligger eventuellt i någon kartong på vinden och känner ni er sugna är ni hjärtligt välkomna att komma hit och leta rätt på den ;)

NU är det natten. I morgon bitti är det morgonfodring som gäller.

7 kommentarer:

  1. Då tar jag emot medaljen, för jag har läst. Tycker att det är jätteintressant att få veta lite mer om bloggarna.

    Men, jag tror att jag låter bli att försöka själv. Jag är dubbelt så gammal som du, tänk vad långt det skulle bli! (Dessutom vill jag inte att en del av mina läsare som finns här i staden och tysta smyger in på min blogg ska få veta mer än jag redan avslöjar!)

    SvaraRadera
  2. Håller med Bloggblad. Jätteintressant att läsa och vad mycket du gjort!

    SvaraRadera
  3. Här behövs ingen medalj .., jag läste också till slutet!

    Tack som delar med dig, mossfolk.

    Och dina släktingar tycks man ju vara nära bekant med snart ,-)

    SvaraRadera
  4. Bloggblad; Ja, jag har ju inga direkta hemligheter så, men tyckte att det var jobbigt när elever hade stenkoll. Det var då jag bytte och började blogga under pseudonym. Nu har jag blivit allt mer oförsiktig, men det går inte att bara googla på någon av våra namn och hamna här :)

    Lena; Det är egentligen inte så mycket. Jag är bara väldigt dålig på att skriva kortfattat :)

    Elisabet; Jag tänker att det här var ett smakprov. I fortsättningen kan ju de som inte är ett dugg intresserad av utmaningsinlägg direkt klicka sig vidare :)

    SvaraRadera
  5. Åh, vilket galet fint inlägg!

    SvaraRadera
  6. Det skall bli spännande att följa dina inlägg!

    SvaraRadera
  7. Jätteroligt inlägg att läsa!!! :-)
    Ser fram emot kommande utmaningsinlägg!

    SvaraRadera