lördag 11 december 2010

Stallmorgon

I morse hade jag sällskap och hjälp i stallet. Strax efter sex sade vi god morgon till hästarna. Morgonen är den bästa tiden i stallet! Och jag är ganska imponerad av damen som frivilligt steg upp och klädde på sig när jag skulle åka.

Så mycket snöade det, att våra spår från stallet till ridbanan inte syntes allt efter ridpasset. Och min mörkbruna häst liknade mest en väldigt förvuxen ponny med fullt av snö i både man och pannlugg. Framför sadeln hade det bildats en liten driva och likaså på skärmen på min hjälm.

Väl hemkomna fick jag höra om hemskheterna i Karlskogaland.
Nu tänker jag på alla de som förlorade sina hästar i morse...
Otäckt!

6 kommentarer:

  1. Ja visst är det hemskt, det tar liksom udden av allt vad julkänsla heter och tankarna vandrar till hur det måste ha varit.. Och människorna oxå förstås.

    SvaraRadera
  2. Så fruktansvärt med de innebrända hästarna...och så många!
    Här i grannbyn brann två människor inne för inte så länge sedan, vilken hemsk död det måste vara.

    Det är i alla fall glädjande att se vilken bra kontakt du och fröken L verkar ha :-)

    SvaraRadera
  3. Ja, jag säger som Christina! Så hemskt!

    SvaraRadera
  4. Vilken MARDRÖM!! Var det privathästar eller ridskolans (Nybyggets?!!) hästar?

    SvaraRadera
  5. När jag var liten brann vår ridskola. Elva hästar brändes inne. Ryktet sade att den var anlagd, och av vem, men jag tror aldrig att det togs upp i rätten.

    Tankarna till dem i Karlskoga.

    SvaraRadera
  6. Pillan; Ja, riktigt otäckt.

    Christina; Egentligen är det så lätt hänt, något litet elfel eller vanlig mänsklig glömska... Misstänker (helt utan belägg) att det var det första det handlade om i det här fallet).

    Elisabet; Verkligen!

    Maria; Det var privathästar. Litet stall precis vid ridskolestallet.

    Cecilia N; Usch. Men jag tror också lätt att rykten och spekulationer uppstår i sådana här situationer.

    SvaraRadera