söndag 5 december 2010

Julshow och bilolycka

Igår for vi tur och retur på julshow i S-tuna, jag och den lurvige. Det är alltid lika roligt att komma dit!
Lurvig håller med. Han blir alldeles till sig när man svänger av upp mot ridskolan och gården.
Det blev en snabb visit, klappa lite häst, smörja ett par träns och genrepa.
Nödvändig (?) snabbkurs i vals :)
 Och minst lika nödvändig träning på att köra vagn. Här är "hästarna" på väg åt varsitt håll...
 Lurvig kom in i någon sorts andra andningen. Han träffade en gammal kamrat, Pysenhunden, som lyckades få igång honom på riktigt.
Whii, vad han har sprungit och skuttat och lekt, pratat med barnen, sålt biljetter och en massa annat.
Själv hade jag betydligt mindre att göra än vanligt. Allt var så otroligt välorganiserat att jag nästan blev stressad. Tycker ju om att vara fullt sysselsatt, nu blev det väldigt mycket prata och titta.
Fast jag hann med att vara tjock askungenfe (blev tyvärr ingen bild Katta), och det var förstås kul att träffa så många människor!

Vi styrde kosan hemåt direkt efter. Bilen med nya batteriet startade så snällt :)
På hemväg passerade vi en olycka och jag var så förfärligt nära att köra över en lösspringande hund. I rena chocken körde jag vidare, men ÅH vad jag ångrade sedan att jag inte stannat. Hade ju både reflexväst i bilen och hundgodis i fickorna. Mötte polis och ambulans strax efter.
Hoppas, hoppas att de fick tag på hunden!

Nu är det söndag. Precis på väg att styra kosan mot Kumla.

Önskar er alla en trevlig andra advent!

6 kommentarer:

  1. Tack detsamma, madame! Och hu, så otäckt med olyckor och lösspringande hundar och annat.

    SvaraRadera
  2. man kan inte hinna tänka på allt,
    men försöker så gott man kan

    SvaraRadera
  3. Är Lurvig bättre vad gäller klådan? Jag hittade ett nytt medel på apoteket som fungerade perfekt på mig. Dexem. Och när jag slutade riva på benen, var det som om klådan la av även på andra ställen...

    SvaraRadera
  4. Elisabet; Ja, jag var skapligt skakis precis efter. Det var såååå nära att jag körde på den, och då hade jag ändå saktat ner farten riktigt ordentligt. Räknade inte med att det skulle komma en hund farandes...

    Hannele; Tack för kloka ord ;)

    Bloggblad; Lurvig äter en medicin som tagit bort klådan helt och även en liten del av det som var orsaken till klådan. Dyrt, men värt det :)

    SvaraRadera
  5. http://maxalas.blogspot.com news ,video ,photo ,online sport visit

    SvaraRadera
  6. Så skönt! Jag är också överlycklig över att slippa riva överallt. Dexemet är också dyrt, men värt varje krona. Konstigt att det inte är receptbelagt när det är så bra!

    SvaraRadera