torsdag 18 november 2010

Mera livet...

...fast långt före mitt.

Det visade sig att inte bara mormor har skrivit om sitt, sina föräldrars och sina morföräldrars liv.
Min morfar har efterlämnat tjugoåtta sidor om sitt liv. "Tag det inte som skryt eller självförhävelse..." skriver han precis i början och jag tänker att är du skvatt galen morfar, det är ju en skatt!

Där kan man läsa om den här lilla fröken som skulle bli mamma till min morfar och hans fem syskon.
Hulda föddes 1892, så man kan väl tänka sig att bilden är tagen alldeles runt sekelskiftet...

Som barn gick hon ofta och tittade längtansfullt på ett torp som låg längs vägen. När hon vuxit upp och fått familj, kom hennes svärfar att bli så förtjust i sonhustrun att han gick och köpte torpet åt dem. Min morfar beskriver såväl lek som slitgöra därifrån. Och dasset.

"Toaletten, det sk "huset" låg i anslutning till ladugården 40-50 meter bort. Det var särskilt obekvämt på nätterna men räddaren i nöden var pottan. Vad är dagens bekväma toaletter mot dasset i Falkstorp. Med plats för två personer kunde man sitta och skåda ut över nejden där vilda djur drog förbi eller betade. Det hände även att en och annan jägare drog förbi i den vackra sommarkvällen med kvittrande fåglar och ropande gökar. Det var inte lika härligt i vinterkyla och snöstorm."

Jag kan just se morfar på barnsben springa ner till  "huset" med någon av bröderna. Och jag kan också föreställa mig hur de små gossarna, ja töserna med för den delen, kyliga vinterdagar satte benen i kors och höll sig aningen längre än sköna sommardagar.

Och jag undrar om morfar förstod vilken värdefull gåva han lämnade till eftervärlden, när han satte gamla minnen på pränt.

4 kommentarer:

  1. Å, vilken lycka!

    Tänk, om alla ville göra just så!

    Skriva ner sin livs historia, menar jag.

    Ja, vi bloggar ju, så det blir enkelt för efterlevande att hålla reda på vad vi sysslade med ,-)

    SvaraRadera
  2. Tur också att det var du som förvaltade skatten!

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Ja, haha, om oss kommer det att finnas mer än någon orkar läsa ;)
    Alldeles fantastiskt tycker jag att det är. Och en så stor bit av en historia som ändå lite lite grann faktiskt tillhör mig.

    Lisette; Det är datorskrivet (eller skrivet på skrivmaskin och inscannat?) och finns hos alla fyra barn plus mig som är barnbarn :)

    SvaraRadera
  4. Tänk vilka värdefulla minnen de lämnade efter sig.
    Måste vara intressant att läsa.
    Kram.

    SvaraRadera