torsdag 11 november 2010

Ibland blir det ingen rubrik

Ja jag vet just inte, men idag känns som en fullt upp dag. Jag är i allafall lika trött som om det hade varit det.
Smet tidigare från föreläsningen för att hinna med en sådan där rolig cellprovstagning.
I väntrummet sitter, förutom en tjej som har fått samma kallelse som jag, en ung före detta kurskamrat med respektive som inte alls har lång tid kvar innan de blir tre samt ett betydligt äldre par som ska göra sitt första ultraljud.
En rar äldre dam visar in mig i ett rum där väggen är prydd med bebisbilder.
Jag tycker att väldigt många av dem jag stött på i den här yrkeskategorin är lite "klappa-på-huvudet-människor" men så upplever jag inte alls den här kvinnan som för övrigt heter Eva.
Ja, det här måste väl ändå vara ditt yrkes baksida, undrar jag, där jag ligger i en inte alldeles bekväm position.
Men det menar Eva att så är det inte alls... även om de här arbetsuppgifterna förstås inte är det man väljer yrket för. Däremot är det svårt, säger hon, att lyckas få riktigt användbara prover. Och det förs statistik över hur många godkända prover var och en har skickat in, nästan som en inbördes tävling blir det.
Sedan är det ju cellproven ingenting de sysslar med jämt, nä en förmiddag i veckan, och då är det kul med så många möten med olika människor. Och vi pratar om olika yrkeskategorier och religioner. Ja, kvinnor från andra kulturer är oftast mycket mer öppna än svenska kvinnor, när de väl kommer. Det svåra är att nå ut till dem och många som kommer första gången säger att det tog lång tid att förstå varför de fick en kallelse till "sjukhuset" fast de inte var sjuka.
När jag går därifrån och har önskat trevlig helg tänker jag att den här rara Eva, verkligen verkar ha valt alldeles rätt yrke!

Innan jag körde sambon till jobb hann jag räkna lite mattetal och han bakade sockerkaka.
Mys!
Stängning på dagis. Idag blev det inte alls lång tid, eftersom stängningen var tidigare än vanligt, men det är ändå så himla kul att hinna träffa så många av barnen en liten stund. Mysigt också att bara ha en liten fröken att rå om på slutet innan sista mamman dök upp.
 Låsa och larma och precis som det alltid är (för mig i allafall), sådär när man ska stänga första gången på nytt ställe, kommer jag förståsn i efterhand på femtioelva saker som kanske blivit glömda. Kollade jag alla kaffebryggare? Och kanske bordet jag gjort det... eller kollat det... och det. Det var samma sak när jag de första gångerna, för många år sedan var sist från ridskolan i Karlskoga. Och när jag för första gången hade nattfodrningarna hos tävlingshästarna i S-tuna. För att inte tala om i början när jag skulle stänga ridskolan där. Och larma! Och i Lidköping när min då alldeles nya chef hade hållt ett helt förmaningstal om allt jag inte fick glömma. Det dröjde förstås inte många gånger innan det gick på rutin. Det är bara sådär det är. Alltså ingen fara på taket :)

Lurvig har varit heeela dagen hos dagmatten och det hade förstås inte varit några problem alls. Vi kunde inte ha en bättre dagmatte!

Och varför just det här inlägget blev så långt? Ja, det kan man fråga sig. Kanske för att skjuta på matteräknandet.
Eller för att hålla mig vaken tills det är dags att hämta sambon från jobb.
En medalj borde ni i allafall ha, ni som orkat läsa igenom heeeela vägen :)

10 kommentarer:

  1. Å, ny sida! Jag trodde jag hamnat fel och var tvungen att scrolla upp och titta .-)

    Härligt!

    SvaraRadera
  2. Men nu blir jag osäker? Har du förändrat sidan ...?

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Nä, det gjorde jag precis då när de gjorde om den nya designen på blogger... Nu har jag bara råkat skriva ett ovanligt långt inlägg.

    SvaraRadera
  4. Haha, så förskräckligt långt var det väl ändå inte? :) Trevligt att läsa.

    Jag förstår mattetals-uppskjutandet fullständigt..

    SvaraRadera
  5. De la realidad; Ja men se, du skulle nog fått guldmedaljen. Såg att det var åtta besökare inne samtidigt nyss, men det speglas inte i kommentarerna. Gissar på att många såg längden på inlägget och tänkte att det där då rakt inte skulle orkas med :)
    Och den där matten borde provas som substitut för sömntabletter!

    SvaraRadera
  6. Jag orkade läsa (såklart!) :) Har också mött många barnmorskor på MVC genom alla kontroller i alla graviditeter ;) och hittat en helt underbar som jag speciellt bett om att få gå till vid alla kontroller i denna graviditet. Har också träffat en del andra som kanske egentligen borde jobba med annat...

    SvaraRadera
  7. Ibland möter man på folk som faktiskt valt helt rätt yrke.

    Nej inget långt inlägg alls.
    Kul att läsa om vardagsbestyr tycker jag.
    Speciellt det där med att låsa och larma... Har jag gjort det, kollat det osv.... Känner igen mig där ska jag säga.

    Sockerkaka ska jag nog baka idag. Fick plötsligt lust att göra det.

    Ge Lurvig en klapp från mig.
    Ha nu en skön fredag.
    kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  8. Vad roligt att du vikarierar på dagis!
    Vet du att en kollega som arbetar på fritidshemmet som hör till min skola hon råkade ut för det hemska att låsa in ett barn och gå hem!!

    Barnet (en flicka som då gick i tvåan) hade gått hem och sagt hej då. Sen kom hon tillbaka för att hämta något som hon glömt....går in i en dörr och fritidspersonalen som ska stänga märker inte att hon är i lokalen.

    Det resulterar i att flickan som blir inlåst gör ju så att rörelselarmet i lokalen går igång och Securitas larmas....de ringer tillbaka till fritidshemmet och flickan svarar i telefon. Visst är hon jätteledsen och rädd men personalen på larmcentralen får henne lugn.

    Allt läser sig till slut och personal som bor i närheten hinner dit innan ens larmpersonalen är framme vid fritidshemmet.

    Nu var inte det här meningen att skrämma dig till att aldrig vilja stänga igen, tro inte det. dagisbarn blir ju som väl är alltid hämtade och går inte själva.

    SvaraRadera
  9. Jag tyckte att det var jättekul att läsa inlägget! Kändes inte alls långt :-)

    Så kul att få läsa om cellprovtagningen och den trevliga sköterskan!

    SvaraRadera
  10. Maria; Ja, jag tror att ganska många får en favorit som man gärna håller sig till. Inte riktigt något som krävs när man ska på rutinkontroll en gång var tredje år :)

    Synne; Jag tycker om att baka men är helt värdelös på sockerkaka. Det blir sällan bra. Å andra sidan är det det enda som sambon bakar så det jämnar ut sig ;)

    Londongirl; Usch, stackars kollegan. Här var vi ju ute och alla barn blir ju, som du skriver, hämtade av föräldrar. Dessutom extrakollade jag allt så många gånger att ett eventuellt kvarglömt barn hade fått gömma sig väldigt väl :)

    Kattalena; Ja hon tycktes verkligen ha hittat något positivt även med de lite tristare yrkesuppgifterna. Så himla rar och trevlig utan att "klappa på huvudet". Jag tycker att det är viktigt, alldeles för många inom vården är sådana (tycker jag :)

    SvaraRadera