lördag 6 november 2010

Hos sambons far

När jag kom hem hade från Karlskogaland på eftermiddagen stod maten på bordet. Biff med potatismos, ärtor och sås. Ibland har jag det nästan oförskämt bra!
 Sedan for vi till Linde. Lämnade en dammsugare hos sambons systerdotter och hälsade på ursöta kattungar.
Och fikade hos sambons far.
Han är en baddare på att berätta saker och ting. Och jag tycker att det är som mest intressant att höra hur livet har sett ut. Det är mycket som den mannen hunnit med. En massa slit och knot. Och engagemang.
Många flyttar, bondeliv med kor och hästar... och fyra barn och ett vanligt jobb dessutom. Hundar och skilsmässa och utbildning och kyrkor och fler flyttar och hjärtinfarkt och olika jobb.
Och en vilja att berätta. Trevlig kombination.
 Idag fick jag träffa hans lilla hund också, som bott på Öland det senaste året. En tioårig dam som var jättemjuk!
 Och så diskuterades det här med att spela över Lp-skivor till cd... Olika möjligheter -eller omöjligheter. Där hade de tappat mig för länge sedan.
På hemvägen var vi på kyrkogården och tände ljus i minneslunden. Helt makalöst vackert!
Och stjärnklart.
Nu är det kvällen.

3 kommentarer:

  1. ... anar man en trattgrammofon bakom ryggen på din svärfar?

    SvaraRadera
  2. Visst är det roligt när man börjar förstå det intressanta i äldre människors liv! Men det brukar ta några år...

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Ja, det stämmer bra det. Och i inlägget lite längre ner står även en hos mormor :)

    Bloggblad; Ja, det var absolut några tonår när sådant var fullständigt ointressant. Fast jag tror ändå att jag började uppskatta det ganska tidigt...

    SvaraRadera