lördag 27 november 2010

För ett år sedan...

Idag för ett år sedan, ja inte på datumet men på dagen, dagen före den första advent, ringde telefonen. Jag var på väg att sätta på mig ytterkläderna och strax efter skulle vänner komma och hämta mig för en weekend i huvudstaden. I telefonen var min pappa och han meddelade att nu fanns inte morfar längre.
Morfar hade länge varit dålig och det kom inte alls som något chockbesked, men kändes ändå så... tomt, att plötsligt inte ha någon morfar.
Det kommer jag att tänka på, på kvällen efter firande av sambon. Fröken L sitter vid datorn och sambon spelar lite gitarr. Och jag tänker på den där bilden som jag är så glad i. 
Av någon anledning känns det så bra att morfar hann träffa sambon, om så bara en enda gång.

3 kommentarer:

  1. Såna där besked kan man nog ha väntat länge på och ändå... huvvaligen. Det känns verkligen tomt när någon som funnits hela ens liv inte längre finns.

    SvaraRadera
  2. Jag fick träffa Håkans pappa en enda gång innan pappan gick bort. Det är jag jätteglad över, så jag förstår att du är glad över mötet mellan sambon och din morfar.
    Din sambo fick tillgång till en viktig del av ditt liv.

    SvaraRadera
  3. Vonkis; Ja, precis så är det. Lite tomt.

    Christina; Det har du så rätt i. Att vi hann med och åkte den där dagen :)

    SvaraRadera