onsdag 17 november 2010

Äventyret livet

Idag för fyra år sedan skrev jag i bloggen om tvååringen. Han hade haft träns på sig för första gången och gått i ridhuset. "Min" tvååring. Min arbetsdag.

Idag för tre år sedan skrev jag om hur det varit full aktivitet på ridskolan. Massor av prickar klippta och klistrade inför framträdandet med alla barnen i globen.
Arbetsdag.

Idag för två år sedan skrev jag om en föreläsning på universietet i Örebro. Första terminen som lärarstudent. Och hunden hade provat att vara ensam men inte klarat det alls. I kommentaren står tips om bland annat distanshealing...

 Idag för ett år sedan ligger en grå bild ut över järnvägsstationen och resecentrum. Jag har blivit sambo och fått en bonusfröken varannan helg och vi hade bott här i cirka fyra månader.
Och nu är det onsdag morgon. Tekopp och dator i köket. En sovande sambo och en lika sovande Lurvig hund i sovrummet. Ihopslagna matteböcker bredvid mig på bordet. Och jag tänker att det är så himla spännande, det här äventyret som kallas livet. Vilken resa...

Nu ska jag kvickt samla ihop mina pinaler. Vick på dagis till klockan två. Det är en ännu ganska ny del i erfarenhetssamlingen. Men minst lika rolig som många av de tidigare!

Tjohopp, ha en bra dag!!!

4 kommentarer:

  1. Ja, visst är det .., spännande, alltså! Livet.

    Och inget vet man.

    SvaraRadera
  2. Håller med Elisabet...
    Varje dag är ett spännande äventyr :-)och alltid lär man sig nåt nytt.

    SvaraRadera
  3. Härligt - livet är härligt!

    SvaraRadera
  4. Kul att se tillbaka på åren som gått.
    Det går fortare än man tror.

    Ditt liv har förändrat sig ganska mycket.
    Saknar du inte ridläraryrket något alls?
    Kram Synnöve.

    SvaraRadera