onsdag 13 oktober 2010

Mitt i natten

Mitt i natten kan man stå på en bäcksvart golfbana mitt ute i ingenstans.
Minusgrader och frost.
Varma kläder och täcke på hunden.
Varm choklad i termos.
Bli glad över upptäckten av Pegasus.
Tro att man ser Andromedagalaxen i kikaren.
Förundras över Venus
Och se Orion uppenbara sig.
Bränna sig på tungan
Och somna i bilen på vägen hem.

På den här kursen får vi hela tiden lära oss hur små och obetydliga vi är. I det stora universum.
Det gör att jag tycker att livet är än mer fantastiskt!
Utan tvekan!

6 kommentarer:

  1. Stjärnhimlen är underbar!
    Kramar Yvonne

    SvaraRadera
  2. Oj, då blev ni uppe länge om ni hann se Orion. ;) Låter mysigt i alla fall. :)

    SvaraRadera
  3. Alldeles för sällan man tittar på stjärnor mitt i natten! Kul!

    SvaraRadera
  4. Stjärnhimlen har alltid intresserat mig. Kommer ihåg när jag var på Trinidad som ung och såg helt nya stjärnbilder.

    SvaraRadera
  5. Gudars skymning, så fint!

    SvaraRadera
  6. Yvonne; Ja, och man känner sig så väldigt väldigt liten.

    De la realidad; Till halv ett, ett ungefär. Fast där var en stjärna som inte hann titta fram.

    Kattalena; Ja, jag har väl vänt näsan mot stjärnhimlen ett par gånger, men aldrig åkt iväg så här med syftet att bara titta. Det ger ett nytt perspektiv :)

    Christina; Oj, det kan jag tänka mig var spännande! Jag som aldrig har varit någon hävert på stjärnbilder är superfascinerad när en efter en uppenbarar sig på himlen. Nu kan jag fler än orions bälte och Karlavagnen :)

    Malin; Jag tror att du skulle tyckt om vår stjärnskådarkväll! Och varm choklad smakar aldrig så bra som ute sådär.

    SvaraRadera