måndag 11 oktober 2010

I de lugnaste vatten... eller en andobservation

På promenaden stannade jag till för att fotografera det lugna vattnet, de fridfulla änderna och höstfärgerna som speglade sig.
Jag fastnade där. Vid ån. Vid änderna.
De putsade sig och gjorde bröstdopp.

 Ibland var huvudet upp...
 ...och ibland rumpan.

 De var mycket måna om sin egen lilla yta.
 Plaskade 


Och delade tjuvnyp.
Sådana här övningar var också populära.
 Och hela tiden satt Lurvig vid kanten där jag släppt honom. Hundar, fotgängare och cyklister passerade. En man och en dam i rullstol var framme och pratade med honom. Men han satt där han satt. Jag undrar fortfarande när han egentligen tolkade "matten släpper kopplet" som "här ska jag parkera och inte röra mig ur fläcken"?
Praktiskt är det i allafall.

2 kommentarer:

  1. Imponerande lydig Lurvig! Lydiga westernhästar är ju också programmerade så, när man släpper tygeln så står de stilla.

    Jag skulle inte kunnat stoppa Ylle från att hoppa i, samtidigt som jag fotograferade. Fin andserie.

    SvaraRadera
  2. Lurvig var väldigt förtjust i änderna när vi flyttade hit, så just att inte jaga dem har vi övat på. Det här med att stå stilla just där man släpper kopplet vet jag inte riktigt hur han lärt sig. Eventuellt har jag tidigare släppt kopplet och sagt åt honom att stanna när jag plockat upp kameran, gått in i sophuset etc, och så har han själv kopplat ihop "matten släpper kopplet" med "här ska jag stanna". Kanske.

    SvaraRadera