fredag 3 september 2010

Livet en fredag...

...kan vara så väldigt...varierande.

Upp på morgonen. Iväg till veterinären. När vi fick den här tiden för några veckor sedan var det en vinna-eller-försvinna-tid. Bokstavligt talat. I allafall för den lille lurvige, som då kliade sig helt trasig så att både han själv och mattehjärtat blödde. Hur som helst, idag åkte vi tillsammans med vår glada, hudfula men nästan klifria vovve. Man tar förstås inte bort en hund för att den ser lite skabbig ut. Inte när den mår bra. Och det gör den. Tror jag. Vår fina lurv.

Sedan kom familjen R förbi på fika. Lilla gudbarnet är en riktig solstråle. Knatar runt och pratar som bara den (frågan är dock ofta om vad :)

Det andra besöket som skulle komma lite senare ringde återbud, vi hann äta lunch, plugga lite Biologi, en sväng iväg för pregande med benen och låta två damer kika in i det allra heligaste (Fast vad svara man på "ligger du bekvämt?!! Hur bekvämt blir det liksom..."), fått tillbaka en såld skrivare, promenad med Lurvig, vinkat av sambon som jobbar, brödbak. Ungefär så.

Och nu är det kvällen. Tända ljus och soffmys. Kristallen på teve. Lurvig som drömmer under bordet. Lite gräsänka. Te. Aningen för stökigt på vardagsrumsbordet.
Ungefär så och varken mer eller mindre.
En fredag.

8 kommentarer:

  1. Det låter ju positivt alltihop. Skönt att det kliar mindre på honom. Klåda skulle vara effektiv som tortyrmedel... det är fullständigt vidrigt. Men även jag har varit förskonad skapligt länge.

    Sitter också och myser ensam vid teven, fast jag blev lite rastlös och gick ifrån en stund. Räknas det som fotbollsänka när maken sitter vid en annan apparat?

    SvaraRadera
  2. Vaddå kliar lite. Vaddå lite rivmärken. Jag ser ut som f-n för det mesta både här och där men tackolov är det ingen som kommit på idén än att "ta bort mig" . Jag tycker att Lurvig är jättefin! Bara han inte lider alldeles förfärligt av sitt kliande.

    SvaraRadera
  3. Bloggblad; Det räknas det absolut som. Jag provar på både det och att vara golfänka emellanåt :) Frågan är dock om man får kalla sig det när man inte är gift...

    Klåda som tortyrmedel skulle onekligen vara... tortyr.

    Lisette; Nä, det är ju tur att ingen har tänkt det :) Att han inte ser så rolig ut gör oss absolut ingenting. Förstås. Däremot led både han och vi, då innan den nya medicinen började hjälpa. Han kliade sig hysteriskt hela tiden, vi var uppe och hindrade honom i omgångar på nätterna, torkade blod och trätte. Det hade förstås inte varit hållbart i längden och var en eskalation av ett långt sjukdomsförlopp. Just nu är det dock bättre och det är vi förstås jätteglada för!

    SvaraRadera
  4. Men vad skönt att den nya medicinen hjälper honom!!! Hoppas verkligen att det fortsätter så.
    Han är världens finaste tycker jag.

    SvaraRadera
  5. Londongirl; Ja, det är jätteskönt att klådan tycks vara borta. Verkligen!!!

    SvaraRadera
  6. Det var ju jätteskönt att höra att han inte har lika mycket klåda längre. Det måste ju vara så oerhört plågsamt! Både för vovve och för matte att se på när vovven kliar sig...

    Mysig fredag, ljus och soffmys är aldrig fel! :-)

    SvaraRadera
  7. Skönt att det ser ut att gå åt rätt håll med Lurvigs hudproblem.

    SvaraRadera
  8. Låter bra att det hjälper. I dag undrar jag om det var loppor i vattnet... jag har kliat som besatt hela tiden sen jag kom hem från båtfärden/badet.

    SvaraRadera