söndag 5 september 2010

Kul helg!

På lördagen bar det av mot S-tuna. "Gamla" kamrater och gamla arbetsplatsen.
Invigning.
Fullt ös från början. Det blir lätt så när man kommer dit och det är så himla roligt!
Massvis med engagerade människor. I alla storlekar.
Serveringstält, försäljning, buffé. Tillsnyggat och uppiffat. Folk överallt.
Hej, hej till höger och vänster. Förhöra repliker, fixa öron, genrepa, bära hinder, fixa i stallet och så himla mycket mer.

Här pågår frissering av peruk. Av hon som en gång var liten, men numera är utbildad och heltidsanställd frissör. Inga problem tycker hon att det är att prata med kunderna. Vädret fungerar alltid... och vad de har gjort i sommar. Sedan är det bara att spinna vidare, säger hon.

Politikern som skulle klippa bandet var jättesen.
De två små som skulle hålla bandet väntade och väntade och väntade på att få gå in i rampljuset.
Väntade gjorde även alla prickiga barn, som tre år efter globenframträdandet idag fick köra en favorit i repris. Några små har tillkommit och några äldre fallit bort. Och alla som var med förra gången hade förstås vuxit ur sina gamla kläder och fått fixa nya.
"Mina kläder gick till knäna", berättar hon som idag, liksom 2007 är det helvita valpen.
Efter prickiga barn, teateruppvisningar, gymnastik, polishund, hoppning, dressyr och lite annat blir det buffé för de som köpt biljetter till det. Rader av bord är uppdukade i ridhuset. Massor av människor, prat, god mat och trevlig stämning.
Vid halv fem tackar jag för mig och styr kosan mot Örebro.
Nu är det pluggande som gäller. Universitet med dugga i morgon. Två så väldigt olika världar!

5 kommentarer:

  1. Men du, vet du att på den här listan http://www3.ridsport.se/ImageVault/Images/id_354/scope_0/ImageVaultHandler.aspx står du som ridlärare (SRL II) i Sigtuna?

    SvaraRadera
  2. Men oj! Är det redan tre år sen? Jag minns så väl när det var på g med alla prickiga hundar. känns som möjligen ett år sen.

    SvaraRadera
  3. Så härligt kul med invigning av nytt ridhus. Jag känner igen kännslan. Så var det på VRF när vi fick vårt nya med.

    Så läser jag med skräck om vinna eller försvinna för Lurvig.
    Det gör ont när jag ser det, men jag förstår dig om så skulle vara.
    För det är nog inget vidare för den Lurvige att må så dåligt heller. Man känner sig otillräcklig för man vet inte vad man ska göra för att kunna hjälpa honom! Nu håller jag både tummar och tår för att det blir vinna för många, många år framåt.

    Lycka till med pluggandet nu. En ny termin, nya möjligheter.
    Kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  4. Sitter vid frukostbordet och läser ikapp.

    Glad att Lurvig får vara med .-)

    SvaraRadera
  5. Maria; Visste inte ens att de gjort om beteckningarna IGEN. Kul att veta att man numera är SRL II :) Tror dock att det är den hemaort man hade när man pluggade där. Stämmer i allafall på samtliga som gick min kurs...

    Bloggblad; Ja, det har gått helt galet fort! Och jag är alldeles förundrad över hur stora de små barnen har blivit.

    Synne; Ja, nu finns inget annat än levnadsplaner för den lille lurviga! Och invigningen var jätterolig. Verkligen!

    Elisabet; Har varit lite si och så med bloggandet några dagar. Och vi är förstås jätte jätteglada att Lurvig kan fortsätta vara med!

    SvaraRadera