måndag 9 augusti 2010

Inför ett viktigt veterinärsamtal...

Medan jag fördelar tvätten mellan garderober och lådor zzznarkar det från biabädden.
Ett par timmar tidigare har jag skickat ett sms till veterinären som idag är tillbaka från sin semester.
"/.../snabbt sämre i både hud och öron. Nu ser vi atopica två månader lite som en sista chans. Jätteglad om du kan höra av dig när du har tid /.../"

Kort efter anländer ett sms om att han ska ringa under kvällen.

Vi har hamnat lite i det läget att vi har börjat fundera på var gränsen går.
Lurvig äter, går promenader och viftar på svansen.
Han kliar sönder sig själv, har infektioner som gör att huden blir sårig, varig och stinker. Öron som kletar och kliar. Varje natt vaknar vi och får hindra honom från att riva sönder sig. Trots behandling, efter behandling efter behandling. Mediciner, bad, salvor och otaliga veterinärbesök.
Men åter igen; han äter, går promenader och viftar på svansen (och är en alldeles underbar individ!)...

Nåväl, nu är det lunch och storhandling.
Ikväll ska jag ha ett seriöst samtal med veterinären. Och däremellan är meningen att det ska pluggas lite.

18 kommentarer:

  1. Min cocker hade såna problem, men inte av den graden .., till slut blev han ju äldre ( 9 ¨år ...), men med en ständigt krånglande rumpa och öron som rann och kliade och kliade ännu mera.

    Då gav jag upp.

    Men åååå, så hemskt det är.

    SvaraRadera
  2. Usch... vet precis hur det är..
    Hade enf ransk bulldoggtik som kliade sönder sig totalt tills hon skrek.. tuggade sönder tassarna och kraffsade upp öron och bröstkorg tills hon blev blodig överallt..

    Förra våren fick hon diskbråck som inte gick att operera (bara fyra år gammal) och vi tog beslutet att låta henne somna in...

    tänker på er.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Fy tusan! Det låter precis som jag har det periodvis. Jag kliar så att det blöder lite här och där. Mest där... på benen.

    Det måste väl finnas nån lindrig? Jag får hjälp av Betapred när det är som värst. Hu - avlivning hoppas jag att jag slipper. Jag viftar visserligen inte på svansen men jag tar promenader och är snäll...

    Alltså, det låter som om jag skämtar, men det gör jag inte. Jag drog genast en parallell.

    Fast jag håller med om att man inte ska överdriva sin egen kärlek när det gäller ålderdom och lidande...

    SvaraRadera
  4. Elisabet; Han är ju inte så gammal, även om kroppen kanske blivit det efter alla mediciner och behandlingar. Vår plan är att först och främst prova med atopican och hoppas på det bästa!

    Suzan; Först och främst; välkommen hit :)
    Vi sa igår kväll att egentligen hade allt varit lättare om han fick något annat också eller verkade riktigt riktigt sjuk. Nu känns gränsen så luddig. Men vi vill som sagt prova atopican först och hoppas att den gör underverk :)

    Bloggblad; Det var inget impulsinlägg jag skrev för att jag tröttnat. Under flera år har vi sökt behandlingar och lindringar. Utredningar är gjorda, salvor provade och x antal olika mediciner. Två gånger i veckan badas han med specialschampon och därefter fönas han torr. Han har i omgångar haft skor och stövlar, sovit med tratt, varit lindad. Att han under ett års tid inte kunde promenera vet du ju redan. En människa fixar kanske det, men en hund som inte får röra sig mår inte bra.
    Nu hoppas vi verkligen verkligen på atopican...

    SvaraRadera
  5. Tänker på er. Massor.
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Äsch då! Mitt förra inlägg försvann.

    Tycker iaf jättesynd om lilla Lurvig! Tycker fortfarande att ni borde prova rakning + sol (alt solarium) men det har säkert vet redan tänkt på.

    Annars tycker jag du ska söka på pubmed efter ny forskning. Med lite ansträngning kanske du kan hitta några nya rön.

    Ja, det förra inlägget var lite mer sammanhängande och medkänsligt men du får nöja dig med detta. Hoppas det löser sig iaf!

    SvaraRadera
  7. Tänker på er ikväll o håller tummar att någon ny underbar metod dykt upp. Typ ett piller o vips så blev allt bra. (vet önsketänkande)

    Vår förra stövare fick äta cortison i 3 år. Hon bilda antikroppar mot sig själv o till slut så åt hon allt. Tassar, ben, svant, bord, golv mm mm. Vi orka inte se henne lida mer så vi lät henne somna in. Tragiskt.

    Krama Lurvig från mig.

    SvaraRadera
  8. Åhhh, tittade in här lite snabbt! Har inte blivit mycket bloggande eller bloggsurfande på LÄNGE...

    Vad tråkigt att läsa om Lurvig och jag förstår alltför väl vad du går igenom! Tyvärr är det tungt och ibland jobbigt att ha det där ansvaret, ansvaret för att ens djur ska må så bra som möjligt.

    Hoppas ni hittar en mirakellösning!

    Många kramar och tankar! Tina (VillaNian)

    SvaraRadera
  9. Lindalotta; Tack. Det är väl egentligen inte värre än tidigare. Bara lika illa...igen.

    Anna; Hade det varit så enkelt hade det varit trevligt :) Utsatta Parier är ju helt nedrakade varje gång. Han är alltid rakad under munnen, frampå halsen, tassarna och i ljumskarna, vilka är de områden som brukar bli mest angripna... ja bortsett från öronen då :)

    Husan; Cortisonet provade vi 60 dagar förra sommaren helt utan effekt. Det är just det, ena stunden tycker man att han ju ser riktigt bra ut, för att ni nästa upptäcka ytterligare nya sår, tussar eller utsatta ställen, eller han är alldeles utom sig av kli. Men nu hoppas vi ju att atopican ska vara mirakelmedicinen :)

    Tina; Kul att du kikar förbi. Jag hade inte ens tänkt i de här banorna om det varit första andra eller tredje gången. Och jag hade mer än gärna schamponerat, fönat, smörjt och pysslat om det hade gjort att det hölls i schack. Men nu blir det bara värre och värre trots allt behandlande.

    SvaraRadera
  10. Näe, kunde tro att det inte var så enkelt...det är ju sällan det men tänkte att man kunde testa och det har ni ju gjort. Frustrerande att det inte finns någon bra medicin. Inte lätt att veta vart man ska dra gränsen eller försöka förstå sig på hur dåligt ett djur mår av olika sjukdomar.

    Jag håller iaf tummar och tår för att det blir bra/bättre snart. Din veterinär verkar iaf supergullig när man tom kan messa och få svar :o)

    SvaraRadera
  11. Anar att samtalet har varit eller håller på ...

    Skulle gärna svinga trollspö om det fanns.

    SvaraRadera
  12. Efter att ha läst ingående om alla era turer med Lurvigs dåliga hälsa på "hans egna sida" så känns det inte aktuellt att skriva "har ni testat detta" eller så,,, det jag främst hoppas på är att denna nya medicin skall hjälpa, och gör den inte det så hoppas jag att ni känner er trygga och övertygade om att ni valde rätt beslut angående vilket ni än fattar. Har uppfattat det som att ni gjort allt som står i er makt att göra, och om NI anser att han (och även genom era uppoffringar som måste vådra och se er hundkompis lida)fattar det svåra beslutet om att låta Lurvig vandra vidare så är jag övertygad om att det är ett väl genomtänkt beslut!!! Som sagt, Jag håller alla tummar och tår om att denna nya medicin hjälper och gör den inte det så önskar jag er själslig frid över vilka beslut ni än väljer och hoppas (vet) att det kommer vara det bästa! Stor styrke kram! /Emma R

    SvaraRadera
  13. By the way, jag är väl medveten om att jag långt ifrån läst om ALLA era turer angående Lurvigs hälsa, det var bara ett sätt att uttrycka mig...
    KRAM igen! /Emma R

    SvaraRadera
  14. Jag skickar en kram och hoppas att medicinen hjälper! Det viktigaste är att Lurvig har ett bra liv och det har han ju så länge tassarna är fina :-). Men usch så jobbigt att det aldrig vill gå över... Hoppas hoppas att det någon gång gör det!

    SvaraRadera
  15. nej, kära nån, sån djurvän som du är så vet jag att du inte tröttnar! Jag tycker bara att det är så himla synd om honom - och vet hur det är när man kliar sönder sig. Hoppas att det nya medicinförsöket lyckas, den lille lurvige ska förstås inte behöva lida.

    Allvarligt talat är klåda en plåga som är helvetisk. Du vet ju när jag går ut barfota i snön... det är inte för att det är kul. Is och snö lindrar klådan för en lång stund. Även kalla duschar, men vattnet blir sällan riktigt iskallt inne.

    Himla jobbigt beslut du funderar över är det i alla fall, det inser jag trots att jag aldrig har haft hund. Bara ett par hundförälskelser.

    SvaraRadera
  16. Fina fina Lurvig.
    Trist att den där klådan aldrig ger med sig.
    Jag har inte ett enda gott råd att komma med, kan alldeles för lite om sådana problem.
    Men jag håller tummarna HÅRT HÅRT, det vet du.

    SvaraRadera
  17. Usch så tråkigt, hoppas verkligen att han blir bättre för det där andra vill jag inte ens tänka på.

    SvaraRadera
  18. Anna; Vår veterinär är fantastisk och riktigt engagerad trots att han jobbar på en förhållandevis stor klinik med många patienter. Det finns ju som sagt en medicin kvar att prova och den ska vi börja med nu :)

    Cecilia N; Ja, ett trollspö skulle sitta fint :) Nu lägger vi hoppet till atopican.

    Emma R; Gulliga du, det var precis vad jag ville läsa igår kväll :) Jag hoppas nu verkligen att Atopican ska hjälpa! Enligt veterinären finns det en chans.
    Kram!

    Kattalena; Ja, vi hoppas förstås också. Det ska utredas efter 30 dagar. Hoppas hoppas!

    Bloggblad; Usch det låter inte alls trevligt. Nu tänker ska vi leta positiva förändringar de närmaste 30 dagarna. Det KAN ju vara en mirakelmedicin.

    Mian; Trots all välmening, börjar de goda råden kännas som om en bekräftelse på att vi faktiskt har provat allt. Men inte den nya medicinen, så det finns allt en chans att läget blir "stabilt".

    Anna; Nä, det vill vi helst inte heller tänka på, men när det enbart finns ett alternativ kvar och alla andra vägar har misslyckats kommer man någonstans till en insikt. Men vi ger inte upp innan allt är prövat. Förstås :)

    SvaraRadera