onsdag 18 augusti 2010

En alldeles äkta guldgruva!

Igårkväll fick jag ett mail från min mamma. Det innehåller den alldeles nyligen färdiga berättelsen. Berättelsen som avslutas så här:

"Med detta slutar jag min berättelse som började 1864 med mormor och 1866 med morfar, och lite “axplock” genom åren till maj 2010."

Det är min mormor som har skrivit, inte bara om sitt liv utan även det hon har fått berättat för sig om sin mor och sina morföräldrar.
Och medan mörkret blir allt tätare utanför fönstren sitter jag i min fåtölj, alldeles försjunken i den historia som ju faktiskt är min. I statarfamiljer, arbeten, danser, svärmerier, kriget, sjukdomar, tragedier och lycka. Mormor skriver att det var mycket musik, där i den nya familjen, hos mannen som hon gifte sig med. Här står min morfars far och spelar fiol.
Och efter att ha läst igenom de nästan hundra sidorna, är jag så oändligt full av tacksamhet till min mormor, som har lagt ner så mycket energi på att vidareförmedla allt det här.
Som har presenterat min mormors mor och mormors far, som har låtit mig följa med i sin barndoms vindlingar och ta del av sådant som jag tidigare bara fått små små fragment av.

En alldeles äkta rikedom, det är vad det är!

7 kommentarer:

  1. Gud vilken härlig gåva till eftervärlden! Jag skulle oxå vilja ha nåt sånt från min mormor eller farmor. De har så mycket att berätta men som du skrev så får man mest höra fragment.

    SvaraRadera
  2. Vilken skatt du har fått...förvalta den väl.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag tycker verkligen att det är just det -en skatt. Morfar skrev inte, men berättade väldigt mycket. Tyvärr var jag lite för ung för att uppskatta det när han fortfarande var frisk, och minns därför i stort sett ingenting.

    SvaraRadera
  4. Herregud vilken lycka och vilken mormor! Helt underbart!

    SvaraRadera
  5. Ja, jag säger som de övriga och åå, vilken lycka! Mina farföräldrar dog unga, i 40-årsåldern, min morfar var 30 .., bara mormor blev kvar i vuxen ålder och inte finns något nedskrivet.

    Såå mycket man har missat.

    Och varför frågade man inte, medan tid var?

    SvaraRadera
  6. Elisabet; Jag tror kanske dessutom att även om man frågade så är det så väldigt svårt att komma ihåg, ja utom kanske i väldigt stora drag (eller enstaka detaljer -det skulle vara typiskt mig :)
    Nu finns allt på på papper!

    SvaraRadera