Helgen som en liten oas i livet

Nästan känns det så i allafall. På fredagen körde jag hem till Örebro, till en lägenhet där det mesta nu är nedpackat.

Först: Tack för kommentarerna under pausen (som faktiskt är den längsta sedan jag började blogga!) Jag har både läst dem och kikat runt lite hos alla er. Sett härliga bilder från en stockholmsresa och fina fina Ebba-bilder och bloggmadamen i Ystads bekännelse (det är för övrigt den bloggmadamen som är min stora inspiratör i bloggvärlden. alldeles fantastisk tycker jag att den bloggen är!) och fascinerats över den som fixar själv och när jag nu tänker efter har jag nog faktiskt läst inläggen hos er andra med.

Den här helgen har det blivit promenader i stadsparken och Wadköping och hundbad och klippa tassar och en massa mer packande (just det tar liksom aldrig slut)

Men hela lördagen blev en välbehövlig luuugn dag i ganska närbelägen (hm, eller liten håla ute i skogen, närapå världens ände, beroende på hur man ser det) stad.
Konstant regnande ute.
Film och vara nära och kortkort promenad och prat och bara vara. Lurvig är precis hur glad som helst över att ha hittat en ung fröken att leka med.

De var både ute och sprang och lekte kurragömma inomhus. Däremot kan man just undra om jag var nykter. Det här är den bästa bilden jag tog under dagen...
(jodå, jag var nykter. förstås. hade ju annars varit något att skylla på)

Nu är vi tillbaka i S-tuna. Ett jättefint ljus var det när vi kom.

Tre veckors jobb kvar, vilket innebär tre veckor kvar till flytt och lika lång tid innan Elins och Anders bebis beräknas komma. Jojo, det är lätt det här med att ha koll, när allt ska hända samtidigt :)

Om jag ser fram emot månadsskiftet?
Japp!