I en bara halvt uppackad flyttlåda på vinden hittade jag en filofax från högstadiet.
De här meddelandena måste ha varit skrivna på högstadiet och just det här är skrivet av en stallkamrat som jag tappat kontakten med för länge länge sedan.
Även det här är från en stallkamrat, som jag alldeles nyligen "återfunnit" bland bloggarna.Hon är numera både gift och mamma och har två söta vovvar och tar en massa fina bilder.
Och en massa meddelanden från Emelie som var både klass -och stallkamrat.Men visst är det väl klokt egentligen. Det där sista.
"Livet är härligt bara man är glad och ser allt bra i allt"
Så försöker jag ju leva alla mina dagar.
Försöker :)
Och där finns bilder på lillebror och kusinerna.Bebisen är den kusin vars nioårsdag vi firade för ett par veckor sedan och lillkillen till vänster jobbar numera i Norge och sjunger i band och har blivit en stilig, trevlig ung man.
Lillkillen till höger är lillebror, som jobbar i Danmark och ringer nästan dagligen och ibland mer är som en storebror, alldeles för långt borta tycker storasyster. Förstås.
En massa hästbilder också. Inte helt otippat. På Frühling, den första sköthästen, vars namn nog är klottrat tusen och åter tusen gånger på alla papper som funnits tillgängliga.Och på Fideli som alldeles säkert inte alls var så fantastisk som jag minns henne.
En massa planer också. Laguppställning kanske? Eller underlag för någon av alla de kurser jag hade i stallet?Vitt för 15 öre, där på högersidan är allra troligast priset för omslag till klubbtidningen KraXet.
En massa saker gjorde jag då, under de där åren...
Men den här blir jag inte klok på. Varför i all världen har jag en lapp med telefonnummer till tingrättens expedition?
Oavsett är sådana här saker så roliga att hitta. Helt värdelösa och tämligen ointressanta för alla andra. Men en riktig liten skatt för mig :)
11 kommentarer:
Hehe... många såna lappar har jag hittat och läst - och gamla foton... därför tog min skrivbordsröjning extra lång tid.
Underbart när man hittar sånt där, en riktig nostalgi-tripp =)
Kul inlägg.
Livet är härligt bara man är glad och ser allt bra i allt - tänkvärt! Det tar jag med mig ut i livet idag.
Ibland kan det ta väldigt lång tid att packa upp flyttkartonger ;)
Hoppas den där Jan-Erik kom över sin hjärtesorg ;)
Hej Kakan!
Kul att hitta en skatt så där, ett "snap shot" över en tid som varit. Jag håller också på att rensa lite, bra sysselsättning när det är regnigt och ledigt.
Ha det!
Det var en härlig nostalgitripp för dig. Ska snart gå igenom allt mitt. Då finner jag kanske en eller annan filofax...
Ha det gott!
Kram Anna
Jan-Erik var ju på gymnasiet så jag skulle tippa att det där första var från 1998 innan du bytte program. Varför minns inte jag att du kallades Kakan?
Kul, jag har svårt att slänga..
Vilken rolig nostalgitripp i dina gömmor! :-)
Jag hoppas också att den där Jan-Erik kom över sin hjärtesorg till slut!
Kloka ord det där om att:
* livet är härligt bara man är glad och ser allt bra i allt *
Det skadar ju inte att välja glädjen som Kay Pollak brukar tycka att man ska göra. :-)
Bloggblad; Det är just det att det tar sådan tid. Men samtidigt gör just sådana här saker packande (och städande) mycket mer spännande :)
Ejmis; Ja, jättekul. Den hade jag alldeles glömt bort.
Mian; Visst var det klokt! Och egentligen ganska viktigt.
Christina; Haha, ja, Jan-Erik är en liten historia för sig :)
Maggan; Regnigt är det sannerligen, men ledigt var det bara i helgen.
Skönt sedan när det är städat och fint :)
Skrivanne; Jag är expert på att kasta sådana här saker. Därför var det en trevlig liten överaskning :)
Anna; Haha, vad du kommer ihåg!
Fast var det inte sommaren före gymnasiet? I såfall stämmer det dessutom bra ihop med de andra meddelande som skrevs i slutet av nian (står en del om att skriva på varandras band...)
Kakan kallades jag inte på gymnasiet och väl knappt på högstadiet heller. Men väl före det. Alla mina hästborstar var t.ex. märkta med det :)
Hannele; Jag brukar vara nästan för bra på att slänga.
Londongirl; Haha, jag tror nog aldrig att han hade någon hjärtesorg.
Visst är det klokt. Sådär som man försöker leva, men måste påminna sig själv om ibland :)
Underbart härligt och roligt att läsa! Tack som bjöd oss på den turen.
Skicka en kommentar