Doften.
Fågelsången.
Prasslet bland fjolårslöven.
En liten salamander.
Ekorren i ett träd.
Alla bin.
Lugnet som infinner sig.
🤍
Doften.
Fågelsången.
Prasslet bland fjolårslöven.
En liten salamander.
Ekorren i ett träd.
Alla bin.
Lugnet som infinner sig.
🤍
Påskpyntet plockades ner till slut. En vecka senare än planerat, men vad gör väl det.
Vi inledde helgen i lugn och ro med tre vilda barn och en busig hund. Nä, det var förstås allt annat än lugn och ro ;)
Barn och barnbarn ❤️
För övrigt har bilen fått sommardäck, ett barn har hunnit med två kalas, vi har ä n t l i g e n tagit tag i att få iväg gamla mediciner och tvättberget i tvättstugan är fixat.
I morgon är det måndag.
En vecka med betydligt färre möten än förra. En vecka helt utan tandläkarbesök. Det känns rätt lovande.
Påskriset är kvar.
Och påskpyntet.
Men tvättkorgen är tom…
Eller VAR tom, tills jag rensade bort barnens vinterkläder från groventrén.
Luktärten är nerklippt och ska sättas ut under veckan.
Huset är dammsuget.
Barnen har kompislekt.
Jag har kompislekt… eller snarare kompisfikat om man ska vara noga.
Och så har jag knatat på pokenad i blåsten tillsammans med ett barngäng och ytterligare en förälder.
Det får väl ändå räknas som en bra dag!
I morgon är det måndag. Alarmet börjar klämta 05.45.
Igår såg det ut såhär.
Idag har det mesta töat och på tisdag ska det visst bli nitton plusgrader.
Om nio veckor och två dagar är det sommarlov. Nio veckor som mina tvåor är just tvåor.
Också nio veckor innan min äldsta går ut lågstadiet. Det känns helt rätt. Om än vemodigt att han inte längre kommer att ha den fantastiska lärare som han haft i fyra år.
Och nio veckor kvar i ettan för min yngsting. Lille knodden, hur är det ens möjligt att han ska börja tvåan till hösten?!?
Men än är det bara början av april. I morgon är det hög tid att städa bort påskpyntet!
Att man kan bli så prilligt lycklig av årstidsskiften.
Idag är just en sådan dag när jag känner mig alldeles sprallig över våren. Bina surrar runt med gula byxor bland scillan, citronfjärilarna flyger kors och tvärs, i trädstråket bakom huset är det fullt av blåsippor och de första vitsipporna har slagit ut.
Jag slår mig ner, lyssnar på fågelkvitter, bisurr och känner doften av växtlighet.
Absolut alldeles rakt igenom ljuvligt!
När jag om kvällen sitter i sängen med min virkning.
Har en sjuåring som krupit ner nära och somnat.
Och en katt som lagt sig på.
Då känner jag mig rikast i hela världen.
Det finns absolut ingenstans där jag hellre skulle vilja vara.
Det finns absolut ingenting jag hellre skulle göra.
Och jag är så oerhört tacksam över att få uppleva detta!